mikaelaperssons

Heej!

Jag vet inte ens hur jag skall beskriva den här känslan - bitterljuv, pirrig, lycklig, ledsen, glad jaa i princip alla känslor på en och samma gång.

Imorgon är min sista dag i USA. På fredag sitter jag på planet påväg hem. De här 10 månaderna har kännts som en hel evighet på många vis, men såhär i efterhand ja sådär som tid kan spöka med ens omdöme, så känns det som att det har gått så fruktansvärt fort. Jag kan inte förstå att min tid här är slut. Det har varit helt fantastiskt att bo här och jag är så otroligt glad över mitt beslut att flytta hit om så bara för ett tag. Det har gett mig mer än något annat och det är helt otroligt hur mycket jag har lärt känna mig själv under den här perioden. Jag vet vad jag vill nu, när det gäller allt i princip. Det som tidigare har varit tomma frågor har nu blivit meningar med utropstecken och mål att sträva efter. Den här tiden i USA har gett mig så mycket på alla vis och jag kommer alltid att tänka tillbaka på den med en otrolig lycka.

Jag har fått göra och se hur mycket som helst och såhär i efterhand så har mycket med lilla mig förändrats. Jag gör saker på annorlunda sätt och ser saker från nya synvinklar. Det har hänt fruktansvärt mycket under den här tiden, inte bara med mig utan runt omkring mig, som givetvis has ledit mig in på den väg som jag nu står på. I början av året rycktes en helt underbar vän och kollega bort från denna jorden och det har på många sätt format mig. Det har fått mig att inse hur viktig tiden vi har här är och hur lätt den kan försvinna ur våra händer. 

Jag har bestämt mig för att tatuera mig efter sommaren, jaa mamma och pappa vet att ni inte kommer att gilla det! Hursomhelst det jag ska tatuera är två små ord som symbolierar otroligt mycket för mig, två ord som jag vill titta på under min väg och se på min rynkiga gamla kropp när jag blir gammal och känna att jag verkligen har levt efter det som de små orden betyder för mig.

På lördag landar jag i Göteborg, det känns helt makalöst och spektakulärt. Att få krama mina underbar föräldrar, världens bästa pojkvän och mina vänner igen ska bli helt underbart. Många kommer och många går i ens liv, men det finns vissa som stannar kvar och alltid har en stor plats och det är dem som jag saknar allra mest nu!

Ja herregud, det är inte jätteofta jag har skrivit såhär djupt och trist(?) men kände att jag behövde skriva av mig lite. Jag är så nervös men samtidigt så glad över att åka hem, just nu vet jag inte vart jag ska göra av alla dessa känslor.... ääh det får bli ett avsnitt Friends och lite go sömn så får resten visa sig imorgon.

Ha det helt underbart där hemma, snart snart snart ses vi!!!!

Heeeeej!!!

Jag tänkte dela med mig av nedan video till er. I torsdags hopppade vi fallskärm, det var helt fantastiskt!

I slutet av videon ser ni att jag nästan spyr när jag landat hahah, gjorde det dock inte men nästan! Fallskärmshoppet var helt fantastiskt, i slutet när man "seglar" neråt är det dock väldigt lätt att bli lite åksjuk,

Fy sjutton vad jag älskar det här, jag vill göra igen igen igen!!!

Heeeeeej!

Det är en bitter, stressad, trött arg och allmänt nere Mikaela som skriver just nu. Fan vilken jävla skitdag, inget har gått rätt, kan jag bara få bli klar med denna jävla dagen. FUCK YOU MONDAY - I FUCKING HATE YOU!

Heeeeej!


NOTE TO SELF: Tänk till 100 ggr innan du skaffar ett eget djur. Vill du komma hem till bajs på sängen???

Der är verkligen inte lätt att ha ett långdistansförhållande. Att befinna sig så långt bort från den som man vill vara nära hela tiden suger verkligen! Nu är det iaf inte sååå långt kvar tills jag är hemma på riktigt, drygt två månader - vill aldrig resa ifrån dig igen!

Heej!!!

Såå då var det helg, känns helt otroligt gött. Har längtat efter helg heeela veckan och jag har verkligen längtat efter att inte göra nåååågonting - vilket är i princip det som jag har sysselsatt mig med denna dag. Jag har städat, tvättat och spenderat timmar framför tv:n, så otroligt skönt!!! Vet inte om jag är knäpp men jag kan verkligen gilla att bara vara med mig själv ibland, att inte behöva tänka på något eller någon annan och inte känna att man måste göra något!

Igår hade jag en görhärlig kväll med Åsa. Vi satt på vår veranda med våra öl och pratade i timmars timmar. Det känns så skönt att jag har henne här och hon har kommit att bli en otroligt nära vän. Grymt kul!

Sommarspetsigt linne och oranga shorts
(vet att dom ser ut att vara rosa på bilden men dom har en jättefin orange färg)

Vädret är så jäkla lustigt här va - det är verkligen antingen eller. Igår var det 25 grader och sol - heeelt underbart. Idag är det 15 grader med regn och orkan typ. Kontraster kontraster.

Igår så åkte jag och inhandlade lite kolpennor och ritblock och lekte loss, så jäkla kul att teckna! Insåg dock efter några timmar när jag var klar att hela jag var svart av sotpennorna! 


Nu ska jag sova! Godnatt - livet blir längre med ett skratt HAJBAJ!

Orkar inte sova än :P

Det kommer "tyvärr" inte bli något långt utdraget inlägg om resten av min och Rebeccas resa. Varför? För jag orkar inte skriva så långt heeeh. Vi hade det grymt iaf det ska ni veta! Jag menar Roadtrip, Hollywood, New york och allt annat som vi hann med under två veckors tid - heelt fantastiskt kort sagt!

Här är en väldigt intern film från Las Vegas som jag hoppas att även Rebecca bjussar på. Vilken duo - Vi borde göra tv ihop Ronny!



Den är lite felvänd precis som vi :)

Heeej förfasen!

Jag tänkte förse er med en liten uppdatering denna söndagsafton, för er är det ju redan måndag morgon och snart är det detsamma för mig. Därför får det bli en kort uppdatering för jag måste sova, en lååång måndag väntar mig imorgon!

Daniel åkte hem igår. Så jävla sjukt bajstråkigt så jag vet inte vad. Det hade liksom börjat kännas som att han skulle stanna här. Det var som vanligt det jobbigaste som finns att säga hejdå till honom, bölade ögonen ur mig igen även om jag verkligen försökte att inte gråta. Hatar att jag gråter så jäkla lätt förövrigt! Det kan de flesta som känner mig intyga, en riktigt bölmaja är jag. Jaja iaf, det är fruktansvärt tomt men nu är det inte långt kvar tills vi ses igen och mycket roligt som kommer och fördriver min tid tills dess! 


Denna helgen har jag fördrivet tiden genom att redigera min design på bloggen. Jag tycker allt att jag börjar bli lite bättre även om det är svårt att få till det snyggt utan Photoshop, bööhöö borde köpa det! Iaf designen är typ klar, har en rosett i mitt huvud som jag vill ha längst upp till vänster, ska försöka föra in idén till datorn på nått sätt bara. Imorgon ska jag kolla så att det ser bra ut i alla webläsare. Jag älskar att pilla runt med deisgnen!

I övrigt har jag ungefär känt mig som nedan bild sedan Daniel åkte, men vafan efter regn kommer solsken och blabla. Jag ska försöka tänka lite positivt - kanske göra en lista över saker att se fram emot? Är iaf sjukt glad över att han har varit här en månad med mig, världsbäst!

Nu ska jag ta en glass, kolla ett OC-avsnitt och sova! GODNATT!

Hej svejs!

Så då var vi framme på Dag 3 i Las Vegas. Vi hade efter mycket funderingar bestämt oss för att åka och se Grand Canyon och ta en hyffsat dyr trip för att göra detta- WOW vad jag är glad att vi gjorde det och på det sättet vi gjorde det på!

Vi blev först upphämtade av en buss på hotellet. Efter att ha åkt buss i 40 minuter kom kontrollmänniskan i Rebecca fram och började bli orolig över att vi hade hamnat på fel tur (dock skulle vi få uppleva betydligt värre kontrollfreaks än henne under dagen haha). Hursomhelst, efter att JAG hade bett chauffören bekräfta att vi verkligen var på rätt tur dröjde det inte länge för än vi släpptes av på en lite flygplats. Busslasten (inklusive paret som hade gift sig kvällen innan varav frugan uppenbarligen tyckte att skyhöga platåklackar var passande när man skulle vandra i berg), klev därefter på ett litet, litet plan från typ 1950-talet. Det var en skakig flygtur men shit vad coolt det var att flyga över Colorodo river och Grand Canyon och liksom få en lite appertizer för vad som komma skulle. Efter den skakiga flygturen kan jag väl medge att jag var ganska glad över att vi kom i land i säkerhet, men Rebecca höll ju i tummen (just det varje gång vi har flyget under resan måste Rebecca hålla i tummen så att inget går fel, detta är tyvärr en tvångstanke hon har fört över till mig). 

Efter att ha varit med båda fötterna på land en kort stund var det dags att flyga helikopter, något som varken jag eller Rebecca hade gjort förut. Gissa om vi blev glada när vi fick sitta längst fram med piloten! Det var såå jäkla häftigt! Att flyga så lågt som man kan flyga med en helikopter och kunna se detta rödbruna gigantiska berg på nära håll var otroligt mäktigt. Det var ju dessutom superkul att gunga fram i helikoptern, bara lite läskigt!




Därefter landade vi en bit ner inuti Gran Canyon där det i princip var 20 grader varmare än vad det hade varit när vi steg i i helikoptern. Vi vandrade ner för en stenig brant backe till en båt som vi åkte runt med en bit längs Colorado river medans vi lyssnade på indianmusik. Ja det är väldigt svårt att beskriva en känsla som den jag fick när vi flyg, vandrade, båtade runt kring Grand Canyons bergstoppar - vissa saker måste bara upplevas för att man skall kunna förstå storheten!

Vi var där i flera timmar och åkte runt till olika utsiktplatser, bland annat gick vi något som kallades "the skywalk". Där hade dom byggt ut en promenadväg i glas rätt från berget, varifrån man kunde se rätt ner i avgrunden när man promenerade - aningen läskigt men ganska coolt!

När vi efter flera timmar var tillbaka i en samlingslokal väntandes på att flyga tillbaka satte jag och Rebecca oss på några stolar och nästan halvsov. Då kom det fram en japan som på väldigt knackig engelska sa "you are beautiful - picture you me" och höll med ett lite småläskigt leende upp sin kamera. Efter att ha tackat nej till detta frestande erbjudande reste vi på oss och började otåligt "kolla runt i lokalen" i hopp om att vi skulle få åka tillbaka till våra Queenbeds snart. Vi satte oss därefter på golvet och halvsov lite till, när vi öppnade ögonen hade vi en kamera mitt i fejjan som hölls av en annan smilande japan som uppenbarligen tyckte att vi var coolare än Gradn Canyon och allt där tillsammans då han såg väldigt lycklig ut över att ha papparazzat en bild på oss. Därefter höll vi oss för oss själva och blev väldigt glada när vi fick gå på planet och åka tillbaka till hotellet.

Den utekväll som kom tredje och sista kvällen var såå jäkla rolig, Mike och Ronny var tidigt framme och brydde sig inte om något eller några andra. Vi började med att drinka drinkar inne på New York, varav Ronny visade bartendern som förvigt hade jobbat som bartender i 20 år hur man skulle göra drinkar. Med andra ord bartendern sög men efter lite hjälp från Ronny blev drinkarna drickbara. Därefter begav vi oss till Studio 54 där vi dansade loss i typ en och en halvtimma. Efter lite övertalan fick Mike med sig Ronny till en annan bar inne på New York som hette Rock. Kvällen avslutades med att vi rockade loss på rock, det var länge sen jag verkligen dansade så mycket som denna afton - vi hade en helgrym kväll ihop!

Något som vi dagen efter fick sota för när vi hyffsat tidigt skulle till flygplatsen för att bege oss till San Fransico.

Det var flera tecken som tidigt varnade oss för San Fransico. Det första och viktigaste tecknet var att en gubbe som satt brevid oss medans vi väntade på att få boarda planet helt plötlsligt frågade mig om jag kunde passa hans väska. Jag, naiv och godtrogen som jag är, säger ju självklart ja utan att reflerktera vidare över detta hastiga beslut. Efter att han har varit borta i fem minuter börjar jag dock bli aningen irriterade eftersom att jag har svårigheter att både hålla koll på väskan och läsa min bok. Tillslut ger jag upp mina försök att läsa min bok och börjar stirra argt på väskan som förstörde min privata lästid. Varav olika senarion börjar bubbla upp i mitt huvud, vi befinner oss på en flygplats i USA, en man har lämnat sitt handbagage oövervakat och ber mig "hålla koll på det", ja hålla kolla på vad egnetligen? Bomben som han har där i och ska spränga hela flyplatsen med kanske? Olika konsperationsteorier bubblar upp i mitt sinne och jag använder Rebecca som bollplank för mina kanske sista reflektioner i livet. Ja där satt jag i smått panik efter 15 minuter - Vad sjutton ska vi göra?? GAAAAH!!!!

Mannen aka terroristen kom tillslut tillbaka och satte sig vid sin egen väska, varav jag blev aningen lugnare - dock kändes det inte alltför behagligt att åka med samma flyg som denna märkliga dude...

Flyget var försenat 2 timmar. Rut och Mildred fick sona för Ronnys och Mikes härliga utekväll och var tillslut så trötta att de båda somnade på flyplatsgolvet. Som tur var vaknade Mildred upp i tid för att höra att det var dags att boarda planet. 

Rebecca var såååå jävla nöjd över sin Las Vegas nackkudde som hon hade köpt och jag var så jäkla nervös över att flyga med väskmannen. Det hela utbröt givetvis i ett enormt skrattanfall som varade länge länge. Det kändes dock bättre efter detta för vi konstaterade att "vi var på väskmannens sida eftersom att vi hade hjälpt honom så innan han gör sina onda gärningar skulle han förmodligen förse oss med varsitt fallskärmsset så att vi kunde rädda os"s. Sätena var hårda, jag var mindre orolig och Rebecca var minst orolig av alla för hon satt och älskade med sin rosa kudde!


Vi åkte alltså från ett soligt och varmt Las Vegas till ett regnigt och kallt San Fransico. Väl framme i San Fransico hämtade vi upp hyrbilen som vi hade kirrat innan, vår black pearl! Sen hade vi en klar och tydlig plan vi skulle bara in till stan och hitta någonstans att bo - ehmmmm....

Vår plan slutade med att vi irrade runt hyffsat vilsna i vår pärla i drygt 2 timmar. Tillslut fick vi bååda hungernöd och blev nästan gråtfärdiga av lycka när ett stort gyllene M uppenbarade sig - WIFI och Mat HERE we come!

Mätta och belåtna hade vi ringt och bokat rum på ett hotell som verkade ligga hyffsat bra till. Nu skulle vi bara hitta dit och sen skulle allt vara frid och fröjd. Ja nog hittade vi dit ehmmm vi stannade bakom hotellet först för att hitta en parkeringsplats när jag klev ut bilen för att kolla hur man skulle betala parkeringen möttes jag av en luftattack fylld av Marijuana. Tydligen var detta the place to be om man ville bli hög och det satt fleera mystiska gäng gömda bakom husbilar och rökte för fulla lungor. Sakta satte jag mig tillbaka i bilen och konstaterade att det nog skulle vara en bra idé att parkera någon annanstans. Vi parkerade utanför hotellet och gick in. Receptionisten va glad över att se oss (förmodligen de första nya gästerna som hon hade haft på hela veckan). Hon förklarade med stor stolthet att dem faktiskt hade filmvisning här klockan 19.00 och 21.00 "En värsting till syster" (från typ 70-talet?) visas ikväll sa hon och pekade stolt på ett vhs band som stod framme vid disken. Hotellet var svindyrt och såg i en hast inte speciellt fräscht ut men vi var trötta och orkade inte fundera något längre över vår situation utan bokade in oss för två nätter.

Väl inne i vårt rum kunde vi minst sagt konstatera att hotellet var svindyrt och verkligen inte speciellt fräscht. Det såg ut som allt hade inretts på 70-talet, det luktade av en doft som ingen av oss hade doftat förut - men det var ingen god sådan...och det var svinkallt i rummet. Den natten sov vi båda med dubbla tröjjor, byxor och strumpor.... och Rebecca med sin Rosa kudde såklart! Vi drömde om våra Queenbeds i Las Vegas, om lyx och glamour som abröt avbröts av hemska dofter, smutsiga heltäckningsmattor och pundarkvarter.

Hej mina sköna!

Som ni kanske har märkt har jag inte varit så speciellt aktiv i mina uppdateringar det sista. Jag har nämligen ett litet dilemma... Jag vill skriva allt om min och Rebeccas resa samtidigt som jag vill skriva allt om min och Daniels resa i Miami och allt om vad jag gör varje dag.... resultatet blir inget. Mestadels beror det på att jag jobbar under dagarna och sedan vill spendera min lediga tid med Daniel. Jaa eller hur - något borde jag la kunna uppdatera! 

Jaja här här en bild från en grym kväll vi hade i Miami.... efter att ha brännt sönder oss på stranden under dagen. 

Så vad gör vi just nu... humm Daniel har köpt ett nya playstation 3 MOVE som han försöker göra något random med medans jag precis har gjort ett tappert försök att bleka mina tänder själv. Så jäkla trött på att dom ser helt senapsgula ut... gick sådär dock, gel i hela käften och tandskenor som åkte av osv. Mina tandblekningsförsök kommer förmodligen sluta i att mina kaninframtänder blir kritvita medans resten av leendet ser ut som en gammal kärrings på 150 år! Time will tell!

Hoppas allt är bra med er där hemma! LOVE

Rebecca kom till mig på torsdagen för nu exakt tre veckor sedan.  Denna dag inleddes med en middag på underbara Cheescake factory (under resans gång bidde det många middagar på denna resturangkedja).

På fredagen hade jag en väldigt intensiv arbetsdag, sådär som bara en arbetsdag innan ens semestern kan vara. Gissa om jag efter denna långa dag blev överlycklig när jag kom hem till tända ljus, färdigblandad drink och gött käk. Fantastiska Rebecca vet verkligen vad jag går igång på!

Hursomhelst efter en grym utekväll skulle vi dagen efter turista i Washington.


Det tog oss två och en halv timma att komma in till Washington (en bilfärd som ytterligare en dag efter tog 20 minuter), vilket kanske tyder på att GPSen vägrade sammarbeta men förmodligen snarare har att göra med att vi sådär dagen efter inte riktigt hade huvudet på spiken så att säga. Tillslut nådde vi vårt mål.

Det var en underbar dag med 14 grader och sol och vi promenerade runt i timmar kollade på Washington Monument (numera döpt "pinnen"), Lincoln memorial, Vietnamesiska väggen och en massa andra kulturella smartsaker. Vi undvarade även lite  av vår otroligt dyrbara tid och hälsade på Obama och frugan på en kopp te, mycket trevligt hade dom det i sitt vita hus.

Dagen efter åkte vi in till Washington igen (via den bilfärd som vi nu insåg skulle ta 20 minuter) och gick på ett museum om förintelsen..... när vi kom ut därifrån var vi båda inne i en djup depression - allt hopp om mänsligheten var som bortryckt från våra sinnen. Vi försökte oss på att besöka några andra museum men eftersom depressionen åt upp oss och vi själva dessutom började blir riktigt jävla hungriga drog vi till älskade Cheesecake factory och käkade gött käk och unnade med oss varsin smarrig bit cheesecake hem - mumma mumma! Hoppet om mänsligheten hade återfunnit sig.

Washingtondagarna med Rebecca var helt underbara men dom var långt ifrån någon uppvärmning för det som komma skulle....

VIVA LAS VEGAS

Las Vegas vad ska vi säga - the Bright light city sat our soules on fire! 

Vi bodde på MGM, ett hotell som bestod av drygt 5000 rum, en megastort casino, flertal barer och en klubb Studio 54, stort poolområde, mängder med affärer och resturange och ja just det ja en circus lokal och lejonhåla också - allt inuti ett hotell. Jag tror inte att det går att föreställa sig hur gigantiskt det här hotellet var och vi hade lätt kunnat spendera alla dagar endast på hotellet uta att bli de minsta uttråkade!

Allt med Vegas var som en saga, vi kom dit och hade ett grymt rum med varsin feet queenbed. Efter att ha anlänt till den lysande staden begav vi oss på en lååååång promenad längs The strip (huvudgatan). Vi började med att gå till New York som är ett av hotellområdena heter där. New York var uppbyggt som ett litet mini New York med frihetsgudinna, empire state building m.m. (Las Vegas innehöll även mindre versioner av Venedig och Paris). Inne i New York-delen fanns det även en rollercoaster som vi givetvis gav oss upp på och skulle åka, detta var fasen en av de läskigaste Bergochdalbanor som jag har åkt i hela mitt liv, slog allt på Liseberg! 



Det fräcka med Vegas är att allt är så otroligt maffigt och extravagant. Det finns inget som är halvdant gjort och hotellen är verkligen huvudattraktionerna när det gäller saker man måste se. Varje hotel har sitt eget Casino och tema. Visst kan det å ena sidan kännas aningen påklistrat och fejk, staden har ju ingen riktig egen identitet annat än i spelandet men å andra sidan så kanske stadens identitet är just det, den är glittrande rolig och helt enkelt så lysande botoxinjiserad att den har utvecklad en helt egen identitet som inte går att beskrivas utan måste upplevas.

Efter att vi hade gått en lång promenad, tittat på Bellagio, Ceasars Palace, Paris och några andra snajsiga grejjer begav vi oss hem till hotellrummet, utmattade och väldigt trötta. Rut och Mildred sov i tre timmar.

Jag kanske inte har berättat om Rut och Mildrer heller? Detta är de gamla kärringarna som lever inom oss, som gillar att göra kulturella saker, vila mycket och läsa böcker. Rut och Mildred kommer ibland i vassa despyter med Mike och Ronny - oftast vinner Mike och Ronny.

Efter att vi hade fått vår skönhetssömn bidde det lite upp-piffning, champagne och sedan en rundvarning för att checka in utelivet. Rebecca spelade en del och jag hejjade för det mesta på.


Vi gick även till den helgrymma baren Coyote Ugly. Eftersom att ironi ibland kan vara svår att tolka i skriftspråk var det där med helgrymma minst sagt ironiskt.

Jag vet inte om ni har sett filmen Coyote Ugly men om ni har det kan ni ju förstå vilka förväntningar vi hade på denna nattklubb, duktiga och snygga sångerskor, härlig stämning och coola danser på baren - kan la inte gå fel tänkte vi när vi glatt vandrade in. Ack ack ack så fel det kan bli. Trashiga gogo-dansare som dansade på en scen, småkåta medelålders gubbar som hejjade på och desperata äldre kvinnor som blev helt överlyckliga när dom efter att ha fått en fri shot nerhälld i halsen direkt från en trashig gogodansares flaska "fick lov" att gå upp på  scenen och skaka de lurviga. Kanske berodde det på att vi inte hade kommit riktigt i partystämning? Nej jag tror faktiskt att anledningen till det vitskräp, trashiga och pinsamma intrycket vi fick av Coyote Ugly-klubben i Las Vegas berodde just på att den var vitskräp, trashig och pinsamt! 


Efter att ha druckit en öl smet vi därför snabbt vår väg ifrån Coyote (innan vi hann bli antastade av de dräglande gubbarna). Vi gick till några andra ställen, drack några härliga drinkar dansade genom att inte skaka de lurviga utan skaka det som skakas bör och gick sedan begav vi oss uppåt tillvåra älskade queenbeds och somnade gott med stora förväntningar på kommande dagar. Dag ett i Las Vegas var avslutad, dag 2 och 3 skulle komma att bli några av de roligaste på hela resan!

Men mer om det nästa gång, sådana här långa inlägg brukar ju vara jobbiga att läsa så jag försöker dela upp det lite så att ni bara får en tredjedels bibel åt gången!

Nu ska jag och min hostiga hals och snuviga nos gå och nana!

Aja i brist på ork att skriva ett inlägg om resan idag bjudar jag på detta och lite bilder :)