Vi svor eden när vi var unga - Alla för en vad som än hände
Musik är så jävla fantastiskt underbart, i alla former! Den senaste tiden har jag lyssnat på Eldkvarns
"Fulla för kärlekens skull" men goa gubben Plura i spetsen. Sjukt bra text!
Och väskan är redan packad, men jag vill inte gå.
Hur lämnar man den man älskar? Jag kommer aldrig att förstå.
Det fanns en tid för länge sen, när mitt hjärta var av sten.
Jag kunde lämna allt och alla, jag bara bytte roll och scen.
Nu rullar tårar nerför kinden, när jag kör ut genom Söder Tull.
Ikväll ska jag bli full för kärlekens skull
Söndagkväll i den stad jag föddes. Jag står i en bar med gamla vänner
Vi svor eden när vi va unga. Alla för en vad som än hände.
Men det vilda livet rev mig, någon reser och nån blir kvar.
Guds ära till dem som stannar och bär de döda till sin grav.
Nu går jag gator genom minnen, genom spårvagnars land.
Genom röken från fabrikerna innan alla jobb försvann.
Och bilder från min hemstad jagar mig i sömnen.
Det här är för dom som aldrig kom fram, till andra sidan drömmen.
Folk skjuter sig för pannan, eller dödar någon annan.
Och vi dricker för kärlekens skull Vi är fulla för kärlekens skull
Where you going man you know the world is headed for hell
Mina drömmar har verkligen varit intressanta den senaste tiden. I början av förra veckan drömde jag flera dagar i rad om Zombies och att jag och Daniel jagade och mördade Zombies tillsammans, detta efter att ha sett en del av Zombieland. Mina drömmar har verkligen kännts sådär läskigt verkliga och en natt vaknade jag upp mitt i natten och sa till Daniel "Det är Zombies överallt, men det gör inget för vi vinner".
Den senaste tiden har det varit andra drömmar som har utspelat sig i mitt sovande undermevetna. Jag har drömt och tsunamis, jordbävningar och om att jordens "sista tid är inne" detta har ju givetvis att göra med allt som försigår i Japan och övriga världen i nuläget. Det har dock fått mig att tänka en hel del underhållande dommedagstankar. Att man överallt stöter på diskussion om det samma gör ju att tankarna dyker upp och roar lite då och då. Råkade bland annat ramla in på filmen 2012 häromdagen på tv, vilket förövrigt är en så otroligt megakass film men som självklart väckte liv i mitt undermedvetna igen och försåg mig med ytterligare drömmar. Till och med på Kissies otroligt ytliga blogg kunde man igår läsa ett inläggg om "världens undergång", inte något jäkla stans kan man undvika att stöta på diverse spekulationer kring detta.
"Tänk om världen går under 2012 såsom Mayaindianer förutspådde?..." Jaa det är ju inte mycket man kan göra åt det isåfall, men jag kan ibland tänka på vart jag skulle vilja vara och vilka jag skulle vilja vara med om det mot all förmodan skulle ske.
En sak är säker, jag skule inte vilja vara i USA. Jag skulle definitivt vilja vara i Sverige. Jag skulle kanske vilja ha en stor fest för alla de jag känner och för alla de dem känner och för alla de dem känner och ja ni get the deal. En fet jävla domedagsfest skulle ju vara grymt! Kanske kan vi kalla det "The party no one will remember" eller "The party of tomorrow..... not" eller "Ta en sup nu är sagan slut". Får grubbla vidare på detta och lovar att skicka inbjudningar till alla!
Anyway, här är bästaste låten med Matchbox 20 som det lyssnades en hel del på för ett par år sedan. Den lyssnar jag "the partyplanner" på idag.
Waking up at the start of the end of the world,
But it's feeling just like every other morning before..
BIG HUG
Daniel är arg på mig
Heeej på er!!!
Daniel är arg på mig för jag råkade dra ut sladden till hans Playstation så att hans senaste "save" försvann...
Nemen allvarligt nu, är väldigt glad över att Daniel är här och vi har det superbra :) Igår införskaffade vi oss lite nytt från Conversebutiken och idag ska vi åka på en shoppingrunda.
Vi hörs snart!! Hoppas ni har det bra där hemma
- pratade precis med mamma och pappa som sa att snön hade börjat smälta bort, igår var det 20 grader och sol här :D MOHAHAH
Daniel är arg på mig för jag råkade dra ut sladden till hans Playstation så att hans senaste "save" försvann...
Åååååh måste göra om - fyfaan va Mikaela är jobbig - Va? Jag jag gjorde ju ingenting!!!!
En gladare Daniel i Lakerströjjan och med Pizza i hand!
Nemen allvarligt nu, är väldigt glad över att Daniel är här och vi har det superbra :) Igår införskaffade vi oss lite nytt från Conversebutiken och idag ska vi åka på en shoppingrunda.
Vi hörs snart!! Hoppas ni har det bra där hemma
- pratade precis med mamma och pappa som sa att snön hade börjat smälta bort, igår var det 20 grader och sol här :D MOHAHAH
Hej svejs!
PAX
Såhär vill jag också se ut i vår/sommar - ORANGET är färgen som jag kommer nosa efter framöver. Jacken som denna bloggare har på sig är ju helt amazing!
Det är inte målet som är det viktigaste utan resan dit - Part 2
Hej mina fina!
Så vart var vi, jo just det... Första dagen i Las Vegas var alltså avklarad.
Rut och Mildred passade på att ta en go sovmorgon dag 2, de senaste dagarna hade varit väldigt intensiva så att sova till ett kändes rättfärdigat. Väl uppvaknade ur vår Koma begav vi oss till Hotell Bellagio (eller som jag uttalar det Belaljo). Vår vän Lonely Planet hade nämligen tipsat om en buffé där. Jo en liten buffé sådär var det ju allt - aldrig sett någon större buffé i hela mitt liv! Den innehöll allt från Sushi, räkor, hundra sorters av dessärer samt kött, kyckling, ja allt asså fanns inget som saknades. Det var en fantastisk dag med sol och värme. Efter att ha svullat i två timmar gick vi ut och promenerade i solljuset, vi kollade på fontänshowen som är utanför Bellagio. Den är verkligen maffig - giganstiska fontäner som liksom dansar i takt till olika låtar.
Vi promenrade och sög åt oss varende stråle av solljus och varenda atom av Las Vegas. Vi köpte härligt slibbiga Slash drinkar och bara njöt till fullo!
På kvällen gick vi på Circue de Solei (något som Rebecca tjötat om att vi var tvugna att gå på sedan vi började planera vår resa och jag oförstående till varför hon ville gå och se en jäkla cirkus tillslut gick med på att gå och se). Vi såg Circu de solei föreställningen KÁ och tyvärrr fick vi inte ha med oss kameror där inne vilket var lite surt... inte för att en bild skulle kunna förmedla känslan, inte för att en videinspelning skulle kunna fånga storheten av denna föreställning... men tyvärr tror jag inte heller att det finns något jag kan skriva som kan förklara hur maffigt, magiskt och magnifikt detta var! Det var en heeelt enorm lokal för det första, och hela lokalen hade anpassats efter temat på KÁ. Helt fantiska skådespelare som tillsamamns förmedlade otorliga känslor - den tog en liksom till en tid och plats man inte ens visste fannst. Ja kolla nu börjar jag sväva i väg här lite haha kort och konsist - Det var nog den coolaste föreställningen jag har sett i hela mitt liv!
Mätta och belåtna hade vi ringt och bokat rum på ett hotell som verkade ligga hyffsat bra till. Nu skulle vi bara hitta dit och sen skulle allt vara frid och fröjd. Ja nog hittade vi dit ehmmm vi stannade bakom hotellet först för att hitta en parkeringsplats när jag klev ut bilen för att kolla hur man skulle betala parkeringen möttes jag av en luftattack fylld av Marijuana. Tydligen var detta the place to be om man ville bli hög och det satt fleera mystiska gäng gömda bakom husbilar och rökte för fulla lungor. Sakta satte jag mig tillbaka i bilen och konstaterade att det nog skulle vara en bra idé att parkera någon annanstans. Vi parkerade utanför hotellet och gick in. Receptionisten va glad över att se oss (förmodligen de första nya gästerna som hon hade haft på hela veckan). Hon förklarade med stor stolthet att dem faktiskt hade filmvisning här klockan 19.00 och 21.00 "En värsting till syster" (från typ 70-talet?) visas ikväll sa hon och pekade stolt på ett vhs band som stod framme vid disken. Hotellet var svindyrt och såg i en hast inte speciellt fräscht ut men vi var trötta och orkade inte fundera något längre över vår situation utan bokade in oss för två nätter.
Väl inne i vårt rum kunde vi minst sagt konstatera att hotellet var svindyrt och verkligen inte speciellt fräscht. Det såg ut som allt hade inretts på 70-talet, det luktade av en doft som ingen av oss hade doftat förut - men det var ingen god sådan...och det var svinkallt i rummet. Den natten sov vi båda med dubbla tröjjor, byxor och strumpor.... och Rebecca med sin Rosa kudde såklart! Vi drömde om våra Queenbeds i Las Vegas, om lyx och glamour som abröt avbröts av hemska dofter, smutsiga heltäckningsmattor och pundarkvarter.
Så vart var vi, jo just det... Första dagen i Las Vegas var alltså avklarad.
Rut och Mildred passade på att ta en go sovmorgon dag 2, de senaste dagarna hade varit väldigt intensiva så att sova till ett kändes rättfärdigat. Väl uppvaknade ur vår Koma begav vi oss till Hotell Bellagio (eller som jag uttalar det Belaljo). Vår vän Lonely Planet hade nämligen tipsat om en buffé där. Jo en liten buffé sådär var det ju allt - aldrig sett någon större buffé i hela mitt liv! Den innehöll allt från Sushi, räkor, hundra sorters av dessärer samt kött, kyckling, ja allt asså fanns inget som saknades. Det var en fantastisk dag med sol och värme. Efter att ha svullat i två timmar gick vi ut och promenerade i solljuset, vi kollade på fontänshowen som är utanför Bellagio. Den är verkligen maffig - giganstiska fontäner som liksom dansar i takt till olika låtar.
Vi promenrade och sög åt oss varende stråle av solljus och varenda atom av Las Vegas. Vi köpte härligt slibbiga Slash drinkar och bara njöt till fullo!
På kvällen gick vi på Circue de Solei (något som Rebecca tjötat om att vi var tvugna att gå på sedan vi började planera vår resa och jag oförstående till varför hon ville gå och se en jäkla cirkus tillslut gick med på att gå och se). Vi såg Circu de solei föreställningen KÁ och tyvärrr fick vi inte ha med oss kameror där inne vilket var lite surt... inte för att en bild skulle kunna förmedla känslan, inte för att en videinspelning skulle kunna fånga storheten av denna föreställning... men tyvärr tror jag inte heller att det finns något jag kan skriva som kan förklara hur maffigt, magiskt och magnifikt detta var! Det var en heeelt enorm lokal för det första, och hela lokalen hade anpassats efter temat på KÁ. Helt fantiska skådespelare som tillsamamns förmedlade otorliga känslor - den tog en liksom till en tid och plats man inte ens visste fannst. Ja kolla nu börjar jag sväva i väg här lite haha kort och konsist - Det var nog den coolaste föreställningen jag har sett i hela mitt liv!
Så då var vi framme på Dag 3 i Las Vegas. Vi hade efter mycket funderingar bestämt oss för att åka och se Grand Canyon och ta en hyffsat dyr trip för att göra detta- WOW vad jag är glad att vi gjorde det och på det sättet vi gjorde det på!
Vi blev först upphämtade av en buss på hotellet. Efter att ha åkt buss i 40 minuter kom kontrollmänniskan i Rebecca fram och började bli orolig över att vi hade hamnat på fel tur (dock skulle vi få uppleva betydligt värre kontrollfreaks än henne under dagen haha). Hursomhelst, efter att JAG hade bett chauffören bekräfta att vi verkligen var på rätt tur dröjde det inte länge för än vi släpptes av på en lite flygplats. Busslasten (inklusive paret som hade gift sig kvällen innan varav frugan uppenbarligen tyckte att skyhöga platåklackar var passande när man skulle vandra i berg), klev därefter på ett litet, litet plan från typ 1950-talet. Det var en skakig flygtur men shit vad coolt det var att flyga över Colorodo river och Grand Canyon och liksom få en lite appertizer för vad som komma skulle. Efter den skakiga flygturen kan jag väl medge att jag var ganska glad över att vi kom i land i säkerhet, men Rebecca höll ju i tummen (just det varje gång vi har flyget under resan måste Rebecca hålla i tummen så att inget går fel, detta är tyvärr en tvångstanke hon har fört över till mig).
Efter att ha varit med båda fötterna på land en kort stund var det dags att flyga helikopter, något som varken jag eller Rebecca hade gjort förut. Gissa om vi blev glada när vi fick sitta längst fram med piloten! Det var såå jäkla häftigt! Att flyga så lågt som man kan flyga med en helikopter och kunna se detta rödbruna gigantiska berg på nära håll var otroligt mäktigt. Det var ju dessutom superkul att gunga fram i helikoptern, bara lite läskigt!
Därefter landade vi en bit ner inuti Gran Canyon där det i princip var 20 grader varmare än vad det hade varit när vi steg i i helikoptern. Vi vandrade ner för en stenig brant backe till en båt som vi åkte runt med en bit längs Colorado river medans vi lyssnade på indianmusik. Ja det är väldigt svårt att beskriva en känsla som den jag fick när vi flyg, vandrade, båtade runt kring Grand Canyons bergstoppar - vissa saker måste bara upplevas för att man skall kunna förstå storheten!
Vi var där i flera timmar och åkte runt till olika utsiktplatser, bland annat gick vi något som kallades "the skywalk". Där hade dom byggt ut en promenadväg i glas rätt från berget, varifrån man kunde se rätt ner i avgrunden när man promenerade - aningen läskigt men ganska coolt!
Efter att ha varit med båda fötterna på land en kort stund var det dags att flyga helikopter, något som varken jag eller Rebecca hade gjort förut. Gissa om vi blev glada när vi fick sitta längst fram med piloten! Det var såå jäkla häftigt! Att flyga så lågt som man kan flyga med en helikopter och kunna se detta rödbruna gigantiska berg på nära håll var otroligt mäktigt. Det var ju dessutom superkul att gunga fram i helikoptern, bara lite läskigt!
Därefter landade vi en bit ner inuti Gran Canyon där det i princip var 20 grader varmare än vad det hade varit när vi steg i i helikoptern. Vi vandrade ner för en stenig brant backe till en båt som vi åkte runt med en bit längs Colorado river medans vi lyssnade på indianmusik. Ja det är väldigt svårt att beskriva en känsla som den jag fick när vi flyg, vandrade, båtade runt kring Grand Canyons bergstoppar - vissa saker måste bara upplevas för att man skall kunna förstå storheten!
Vi var där i flera timmar och åkte runt till olika utsiktplatser, bland annat gick vi något som kallades "the skywalk". Där hade dom byggt ut en promenadväg i glas rätt från berget, varifrån man kunde se rätt ner i avgrunden när man promenerade - aningen läskigt men ganska coolt!
När vi efter flera timmar var tillbaka i en samlingslokal väntandes på att flyga tillbaka satte jag och Rebecca oss på några stolar och nästan halvsov. Då kom det fram en japan som på väldigt knackig engelska sa "you are beautiful - picture you me" och höll med ett lite småläskigt leende upp sin kamera. Efter att ha tackat nej till detta frestande erbjudande reste vi på oss och började otåligt "kolla runt i lokalen" i hopp om att vi skulle få åka tillbaka till våra Queenbeds snart. Vi satte oss därefter på golvet och halvsov lite till, när vi öppnade ögonen hade vi en kamera mitt i fejjan som hölls av en annan smilande japan som uppenbarligen tyckte att vi var coolare än Gradn Canyon och allt där tillsammans då han såg väldigt lycklig ut över att ha papparazzat en bild på oss. Därefter höll vi oss för oss själva och blev väldigt glada när vi fick gå på planet och åka tillbaka till hotellet.
Den utekväll som kom tredje och sista kvällen var såå jäkla rolig, Mike och Ronny var tidigt framme och brydde sig inte om något eller några andra. Vi började med att drinka drinkar inne på New York, varav Ronny visade bartendern som förvigt hade jobbat som bartender i 20 år hur man skulle göra drinkar. Med andra ord bartendern sög men efter lite hjälp från Ronny blev drinkarna drickbara. Därefter begav vi oss till Studio 54 där vi dansade loss i typ en och en halvtimma. Efter lite övertalan fick Mike med sig Ronny till en annan bar inne på New York som hette Rock. Kvällen avslutades med att vi rockade loss på rock, det var länge sen jag verkligen dansade så mycket som denna afton - vi hade en helgrym kväll ihop!
Den utekväll som kom tredje och sista kvällen var såå jäkla rolig, Mike och Ronny var tidigt framme och brydde sig inte om något eller några andra. Vi började med att drinka drinkar inne på New York, varav Ronny visade bartendern som förvigt hade jobbat som bartender i 20 år hur man skulle göra drinkar. Med andra ord bartendern sög men efter lite hjälp från Ronny blev drinkarna drickbara. Därefter begav vi oss till Studio 54 där vi dansade loss i typ en och en halvtimma. Efter lite övertalan fick Mike med sig Ronny till en annan bar inne på New York som hette Rock. Kvällen avslutades med att vi rockade loss på rock, det var länge sen jag verkligen dansade så mycket som denna afton - vi hade en helgrym kväll ihop!
Något som vi dagen efter fick sota för när vi hyffsat tidigt skulle till flygplatsen för att bege oss till San Fransico.
Det var flera tecken som tidigt varnade oss för San Fransico. Det första och viktigaste tecknet var att en gubbe som satt brevid oss medans vi väntade på att få boarda planet helt plötlsligt frågade mig om jag kunde passa hans väska. Jag, naiv och godtrogen som jag är, säger ju självklart ja utan att reflerktera vidare över detta hastiga beslut. Efter att han har varit borta i fem minuter börjar jag dock bli aningen irriterade eftersom att jag har svårigheter att både hålla koll på väskan och läsa min bok. Tillslut ger jag upp mina försök att läsa min bok och börjar stirra argt på väskan som förstörde min privata lästid. Varav olika senarion börjar bubbla upp i mitt huvud, vi befinner oss på en flygplats i USA, en man har lämnat sitt handbagage oövervakat och ber mig "hålla koll på det", ja hålla kolla på vad egnetligen? Bomben som han har där i och ska spränga hela flyplatsen med kanske? Olika konsperationsteorier bubblar upp i mitt sinne och jag använder Rebecca som bollplank för mina kanske sista reflektioner i livet. Ja där satt jag i smått panik efter 15 minuter - Vad sjutton ska vi göra?? GAAAAH!!!!
Mannen aka terroristen kom tillslut tillbaka och satte sig vid sin egen väska, varav jag blev aningen lugnare - dock kändes det inte alltför behagligt att åka med samma flyg som denna märkliga dude...
Flyget var försenat 2 timmar. Rut och Mildred fick sona för Ronnys och Mikes härliga utekväll och var tillslut så trötta att de båda somnade på flyplatsgolvet. Som tur var vaknade Mildred upp i tid för att höra att det var dags att boarda planet.
Rebecca var såååå jävla nöjd över sin Las Vegas nackkudde som hon hade köpt och jag var så jäkla nervös över att flyga med väskmannen. Det hela utbröt givetvis i ett enormt skrattanfall som varade länge länge. Det kändes dock bättre efter detta för vi konstaterade att "vi var på väskmannens sida eftersom att vi hade hjälpt honom så innan han gör sina onda gärningar skulle han förmodligen förse oss med varsitt fallskärmsset så att vi kunde rädda os"s. Sätena var hårda, jag var mindre orolig och Rebecca var minst orolig av alla för hon satt och älskade med sin rosa kudde!
Vi åkte alltså från ett soligt och varmt Las Vegas till ett regnigt och kallt San Fransico. Väl framme i San Fransico hämtade vi upp hyrbilen som vi hade kirrat innan, vår black pearl! Sen hade vi en klar och tydlig plan vi skulle bara in till stan och hitta någonstans att bo - ehmmmm....
Det var flera tecken som tidigt varnade oss för San Fransico. Det första och viktigaste tecknet var att en gubbe som satt brevid oss medans vi väntade på att få boarda planet helt plötlsligt frågade mig om jag kunde passa hans väska. Jag, naiv och godtrogen som jag är, säger ju självklart ja utan att reflerktera vidare över detta hastiga beslut. Efter att han har varit borta i fem minuter börjar jag dock bli aningen irriterade eftersom att jag har svårigheter att både hålla koll på väskan och läsa min bok. Tillslut ger jag upp mina försök att läsa min bok och börjar stirra argt på väskan som förstörde min privata lästid. Varav olika senarion börjar bubbla upp i mitt huvud, vi befinner oss på en flygplats i USA, en man har lämnat sitt handbagage oövervakat och ber mig "hålla koll på det", ja hålla kolla på vad egnetligen? Bomben som han har där i och ska spränga hela flyplatsen med kanske? Olika konsperationsteorier bubblar upp i mitt sinne och jag använder Rebecca som bollplank för mina kanske sista reflektioner i livet. Ja där satt jag i smått panik efter 15 minuter - Vad sjutton ska vi göra?? GAAAAH!!!!
Mannen aka terroristen kom tillslut tillbaka och satte sig vid sin egen väska, varav jag blev aningen lugnare - dock kändes det inte alltför behagligt att åka med samma flyg som denna märkliga dude...
Flyget var försenat 2 timmar. Rut och Mildred fick sona för Ronnys och Mikes härliga utekväll och var tillslut så trötta att de båda somnade på flyplatsgolvet. Som tur var vaknade Mildred upp i tid för att höra att det var dags att boarda planet.
Rebecca var såååå jävla nöjd över sin Las Vegas nackkudde som hon hade köpt och jag var så jäkla nervös över att flyga med väskmannen. Det hela utbröt givetvis i ett enormt skrattanfall som varade länge länge. Det kändes dock bättre efter detta för vi konstaterade att "vi var på väskmannens sida eftersom att vi hade hjälpt honom så innan han gör sina onda gärningar skulle han förmodligen förse oss med varsitt fallskärmsset så att vi kunde rädda os"s. Sätena var hårda, jag var mindre orolig och Rebecca var minst orolig av alla för hon satt och älskade med sin rosa kudde!
Vi åkte alltså från ett soligt och varmt Las Vegas till ett regnigt och kallt San Fransico. Väl framme i San Fransico hämtade vi upp hyrbilen som vi hade kirrat innan, vår black pearl! Sen hade vi en klar och tydlig plan vi skulle bara in till stan och hitta någonstans att bo - ehmmmm....
Vår plan slutade med att vi irrade runt hyffsat vilsna i vår pärla i drygt 2 timmar. Tillslut fick vi bååda hungernöd och blev nästan gråtfärdiga av lycka när ett stort gyllene M uppenbarade sig - WIFI och Mat HERE we come!
Mätta och belåtna hade vi ringt och bokat rum på ett hotell som verkade ligga hyffsat bra till. Nu skulle vi bara hitta dit och sen skulle allt vara frid och fröjd. Ja nog hittade vi dit ehmmm vi stannade bakom hotellet först för att hitta en parkeringsplats när jag klev ut bilen för att kolla hur man skulle betala parkeringen möttes jag av en luftattack fylld av Marijuana. Tydligen var detta the place to be om man ville bli hög och det satt fleera mystiska gäng gömda bakom husbilar och rökte för fulla lungor. Sakta satte jag mig tillbaka i bilen och konstaterade att det nog skulle vara en bra idé att parkera någon annanstans. Vi parkerade utanför hotellet och gick in. Receptionisten va glad över att se oss (förmodligen de första nya gästerna som hon hade haft på hela veckan). Hon förklarade med stor stolthet att dem faktiskt hade filmvisning här klockan 19.00 och 21.00 "En värsting till syster" (från typ 70-talet?) visas ikväll sa hon och pekade stolt på ett vhs band som stod framme vid disken. Hotellet var svindyrt och såg i en hast inte speciellt fräscht ut men vi var trötta och orkade inte fundera något längre över vår situation utan bokade in oss för två nätter.
Väl inne i vårt rum kunde vi minst sagt konstatera att hotellet var svindyrt och verkligen inte speciellt fräscht. Det såg ut som allt hade inretts på 70-talet, det luktade av en doft som ingen av oss hade doftat förut - men det var ingen god sådan...och det var svinkallt i rummet. Den natten sov vi båda med dubbla tröjjor, byxor och strumpor.... och Rebecca med sin Rosa kudde såklart! Vi drömde om våra Queenbeds i Las Vegas, om lyx och glamour som abröt avbröts av hemska dofter, smutsiga heltäckningsmattor och pundarkvarter.
Full för kärlekens skull
Hej mina sköna!
Som ni kanske har märkt har jag inte varit så speciellt aktiv i mina uppdateringar det sista. Jag har nämligen ett litet dilemma... Jag vill skriva allt om min och Rebeccas resa samtidigt som jag vill skriva allt om min och Daniels resa i Miami och allt om vad jag gör varje dag.... resultatet blir inget. Mestadels beror det på att jag jobbar under dagarna och sedan vill spendera min lediga tid med Daniel. Jaa eller hur - något borde jag la kunna uppdatera!
Jaja här här en bild från en grym kväll vi hade i Miami.... efter att ha brännt sönder oss på stranden under dagen.
Som ni kanske har märkt har jag inte varit så speciellt aktiv i mina uppdateringar det sista. Jag har nämligen ett litet dilemma... Jag vill skriva allt om min och Rebeccas resa samtidigt som jag vill skriva allt om min och Daniels resa i Miami och allt om vad jag gör varje dag.... resultatet blir inget. Mestadels beror det på att jag jobbar under dagarna och sedan vill spendera min lediga tid med Daniel. Jaa eller hur - något borde jag la kunna uppdatera!
Jaja här här en bild från en grym kväll vi hade i Miami.... efter att ha brännt sönder oss på stranden under dagen.
Så vad gör vi just nu... humm Daniel har köpt ett nya playstation 3 MOVE som han försöker göra något random med medans jag precis har gjort ett tappert försök att bleka mina tänder själv. Så jäkla trött på att dom ser helt senapsgula ut... gick sådär dock, gel i hela käften och tandskenor som åkte av osv. Mina tandblekningsförsök kommer förmodligen sluta i att mina kaninframtänder blir kritvita medans resten av leendet ser ut som en gammal kärrings på 150 år! Time will tell!
Hoppas allt är bra med er där hemma! LOVE
Det är inte målet som är det viktigaste utan resan dit - Part 1
Hej mina sköna!
Nu har jag börjat landa lite och smälta allt efter vår underbara, intensiva resa. Dags att berätta hur vi egentligen har haft det....
Jag tror inte att jag har berättat om Mike och Ronny, de är de numera världskända partyprissarna som lever inom mig och Rebecca som hjälper oss att gå all in som aldrig förr!
Dagen efter åkte vi in till Washington igen (via den bilfärd som vi nu insåg skulle ta 20 minuter) och gick på ett museum om förintelsen..... när vi kom ut därifrån var vi båda inne i en djup depression - allt hopp om mänsligheten var som bortryckt från våra sinnen. Vi försökte oss på att besöka några andra museum men eftersom depressionen åt upp oss och vi själva dessutom började blir riktigt jävla hungriga drog vi till älskade Cheesecake factory och käkade gött käk och unnade med oss varsin smarrig bit cheesecake hem - mumma mumma! Hoppet om mänsligheten hade återfunnit sig.
Washingtondagarna med Rebecca var helt underbara men dom var långt ifrån någon uppvärmning för det som komma skulle....
VIVA LAS VEGAS
Las Vegas vad ska vi säga - the Bright light city sat our soules on fire!
Vi bodde på MGM, ett hotell som bestod av drygt 5000 rum, en megastort casino, flertal barer och en klubb Studio 54, stort poolområde, mängder med affärer och resturange och ja just det ja en circus lokal och lejonhåla också - allt inuti ett hotell. Jag tror inte att det går att föreställa sig hur gigantiskt det här hotellet var och vi hade lätt kunnat spendera alla dagar endast på hotellet uta att bli de minsta uttråkade!
Allt med Vegas var som en saga, vi kom dit och hade ett grymt rum med varsin feet queenbed. Efter att ha anlänt till den lysande staden begav vi oss på en lååååång promenad längs The strip (huvudgatan). Vi började med att gå till New York som är ett av hotellområdena heter där. New York var uppbyggt som ett litet mini New York med frihetsgudinna, empire state building m.m. (Las Vegas innehöll även mindre versioner av Venedig och Paris). Inne i New York-delen fanns det även en rollercoaster som vi givetvis gav oss upp på och skulle åka, detta var fasen en av de läskigaste Bergochdalbanor som jag har åkt i hela mitt liv, slog allt på Liseberg!
Det fräcka med Vegas är att allt är så otroligt maffigt och extravagant. Det finns inget som är halvdant gjort och hotellen är verkligen huvudattraktionerna när det gäller saker man måste se. Varje hotel har sitt eget Casino och tema. Visst kan det å ena sidan kännas aningen påklistrat och fejk, staden har ju ingen riktig egen identitet annat än i spelandet men å andra sidan så kanske stadens identitet är just det, den är glittrande rolig och helt enkelt så lysande botoxinjiserad att den har utvecklad en helt egen identitet som inte går att beskrivas utan måste upplevas.
Efter att vi hade gått en lång promenad, tittat på Bellagio, Ceasars Palace, Paris och några andra snajsiga grejjer begav vi oss hem till hotellrummet, utmattade och väldigt trötta. Rut och Mildred sov i tre timmar.
Efter att vi hade fått vår skönhetssömn bidde det lite upp-piffning, champagne och sedan en rundvarning för att checka in utelivet. Rebecca spelade en del och jag hejjade för det mesta på.
Vi gick även till den helgrymma baren Coyote Ugly. Eftersom att ironi ibland kan vara svår att tolka i skriftspråk var det där med helgrymma minst sagt ironiskt.
Nu har jag börjat landa lite och smälta allt efter vår underbara, intensiva resa. Dags att berätta hur vi egentligen har haft det....
Rebecca kom till mig på torsdagen för nu exakt tre veckor sedan. Denna dag inleddes med en middag på underbara Cheescake factory (under resans gång bidde det många middagar på denna resturangkedja).
På fredagen hade jag en väldigt intensiv arbetsdag, sådär som bara en arbetsdag innan ens semestern kan vara. Gissa om jag efter denna långa dag blev överlycklig när jag kom hem till tända ljus, färdigblandad drink och gött käk. Fantastiska Rebecca vet verkligen vad jag går igång på!
Kvällen spenderades genom kortspelande, mycket tjöt, Beerpong och en go utgång i DC. Mike var på gång och drog i sig en himlans massa alkoholhaltig dryck, Ronny var även han framme och vevade loss!
Jag tror inte att jag har berättat om Mike och Ronny, de är de numera världskända partyprissarna som lever inom mig och Rebecca som hjälper oss att gå all in som aldrig förr!
Hursomhelst efter en grym utekväll skulle vi dagen efter turista i Washington.
Det tog oss två och en halv timma att komma in till Washington (en bilfärd som ytterligare en dag efter tog 20 minuter), vilket kanske tyder på att GPSen vägrade sammarbeta men förmodligen snarare har att göra med att vi sådär dagen efter inte riktigt hade huvudet på spiken så att säga. Tillslut nådde vi vårt mål.
Det tog oss två och en halv timma att komma in till Washington (en bilfärd som ytterligare en dag efter tog 20 minuter), vilket kanske tyder på att GPSen vägrade sammarbeta men förmodligen snarare har att göra med att vi sådär dagen efter inte riktigt hade huvudet på spiken så att säga. Tillslut nådde vi vårt mål.Det var en underbar dag med 14 grader och sol och vi promenerade runt i timmar kollade på Washington Monument (numera döpt "pinnen"), Lincoln memorial, Vietnamesiska väggen och en massa andra kulturella smartsaker. Vi undvarade även lite av vår otroligt dyrbara tid och hälsade på Obama och frugan på en kopp te, mycket trevligt hade dom det i sitt vita hus.
Dagen efter åkte vi in till Washington igen (via den bilfärd som vi nu insåg skulle ta 20 minuter) och gick på ett museum om förintelsen..... när vi kom ut därifrån var vi båda inne i en djup depression - allt hopp om mänsligheten var som bortryckt från våra sinnen. Vi försökte oss på att besöka några andra museum men eftersom depressionen åt upp oss och vi själva dessutom började blir riktigt jävla hungriga drog vi till älskade Cheesecake factory och käkade gött käk och unnade med oss varsin smarrig bit cheesecake hem - mumma mumma! Hoppet om mänsligheten hade återfunnit sig.
Washingtondagarna med Rebecca var helt underbara men dom var långt ifrån någon uppvärmning för det som komma skulle....
.....på måndagen flög vi till Las Vegas!
VIVA LAS VEGAS
Las Vegas vad ska vi säga - the Bright light city sat our soules on fire!
Vi bodde på MGM, ett hotell som bestod av drygt 5000 rum, en megastort casino, flertal barer och en klubb Studio 54, stort poolområde, mängder med affärer och resturange och ja just det ja en circus lokal och lejonhåla också - allt inuti ett hotell. Jag tror inte att det går att föreställa sig hur gigantiskt det här hotellet var och vi hade lätt kunnat spendera alla dagar endast på hotellet uta att bli de minsta uttråkade!
Allt med Vegas var som en saga, vi kom dit och hade ett grymt rum med varsin feet queenbed. Efter att ha anlänt till den lysande staden begav vi oss på en lååååång promenad längs The strip (huvudgatan). Vi började med att gå till New York som är ett av hotellområdena heter där. New York var uppbyggt som ett litet mini New York med frihetsgudinna, empire state building m.m. (Las Vegas innehöll även mindre versioner av Venedig och Paris). Inne i New York-delen fanns det även en rollercoaster som vi givetvis gav oss upp på och skulle åka, detta var fasen en av de läskigaste Bergochdalbanor som jag har åkt i hela mitt liv, slog allt på Liseberg!
Det fräcka med Vegas är att allt är så otroligt maffigt och extravagant. Det finns inget som är halvdant gjort och hotellen är verkligen huvudattraktionerna när det gäller saker man måste se. Varje hotel har sitt eget Casino och tema. Visst kan det å ena sidan kännas aningen påklistrat och fejk, staden har ju ingen riktig egen identitet annat än i spelandet men å andra sidan så kanske stadens identitet är just det, den är glittrande rolig och helt enkelt så lysande botoxinjiserad att den har utvecklad en helt egen identitet som inte går att beskrivas utan måste upplevas.
Och ja man ser hundratals nygifta par!
Efter att vi hade gått en lång promenad, tittat på Bellagio, Ceasars Palace, Paris och några andra snajsiga grejjer begav vi oss hem till hotellrummet, utmattade och väldigt trötta. Rut och Mildred sov i tre timmar.
Jag kanske inte har berättat om Rut och Mildrer heller? Detta är de gamla kärringarna som lever inom oss, som gillar att göra kulturella saker, vila mycket och läsa böcker. Rut och Mildred kommer ibland i vassa despyter med Mike och Ronny - oftast vinner Mike och Ronny.
Efter att vi hade fått vår skönhetssömn bidde det lite upp-piffning, champagne och sedan en rundvarning för att checka in utelivet. Rebecca spelade en del och jag hejjade för det mesta på.
Vi gick även till den helgrymma baren Coyote Ugly. Eftersom att ironi ibland kan vara svår att tolka i skriftspråk var det där med helgrymma minst sagt ironiskt.
Jag vet inte om ni har sett filmen Coyote Ugly men om ni har det kan ni ju förstå vilka förväntningar vi hade på denna nattklubb, duktiga och snygga sångerskor, härlig stämning och coola danser på baren - kan la inte gå fel tänkte vi när vi glatt vandrade in. Ack ack ack så fel det kan bli. Trashiga gogo-dansare som dansade på en scen, småkåta medelålders gubbar som hejjade på och desperata äldre kvinnor som blev helt överlyckliga när dom efter att ha fått en fri shot nerhälld i halsen direkt från en trashig gogodansares flaska "fick lov" att gå upp på scenen och skaka de lurviga. Kanske berodde det på att vi inte hade kommit riktigt i partystämning? Nej jag tror faktiskt att anledningen till det vitskräp, trashiga och pinsamma intrycket vi fick av Coyote Ugly-klubben i Las Vegas berodde just på att den var vitskräp, trashig och pinsamt!
Efter att ha druckit en öl smet vi därför snabbt vår väg ifrån Coyote (innan vi hann bli antastade av de dräglande gubbarna). Vi gick till några andra ställen, drack några härliga drinkar dansade genom att inte skaka de lurviga utan skaka det som skakas bör och gick sedan begav vi oss uppåt tillvåra älskade queenbeds och somnade gott med stora förväntningar på kommande dagar. Dag ett i Las Vegas var avslutad, dag 2 och 3 skulle komma att bli några av de roligaste på hela resan!
Efter att ha druckit en öl smet vi därför snabbt vår väg ifrån Coyote (innan vi hann bli antastade av de dräglande gubbarna). Vi gick till några andra ställen, drack några härliga drinkar dansade genom att inte skaka de lurviga utan skaka det som skakas bör och gick sedan begav vi oss uppåt tillvåra älskade queenbeds och somnade gott med stora förväntningar på kommande dagar. Dag ett i Las Vegas var avslutad, dag 2 och 3 skulle komma att bli några av de roligaste på hela resan!
Men mer om det nästa gång, sådana här långa inlägg brukar ju vara jobbiga att läsa så jag försöker dela upp det lite så att ni bara får en tredjedels bibel åt gången!
Nu ska jag och min hostiga hals och snuviga nos gå och nana!
LOVE
All by myself
Heeejsan!
Ja då var man heeelt alena igen då. Jag släppte av Rebecca på flygplatsen för några timmar sedan och det var minst sagt sorgligt. När man har två heeelt underbara semesterveckor som vi har haft tillsammans vill man aldrig att de ska ta slut. Det är lite som att rycka loss ett plåster, det spelar ingen roll om man försöker göra det långsamt och försiktigt eller snabbt och brutalt, allt har sitt slut och så även resandet.
Efter ett sorgset avsked begav jag mig hemmåt och sov i några timmar. Därefter vaknade jag upp till en ensam verklighet. Plåstret hade dragits bort och lämnat en ilsken sveda efter sig. Tillbaka till jobb och rutin. Jag önskar att man kunde vara ledig och resa hela tiden!
Förutom allmän deppighet såhär idag så har plåstret även lämnat efter sig en jäkla massa energi. Jag känner verkligen att jag har sugigt åt mig av varje minut av den här resan och fått möjlighet att njuta av ledigheten!
Mikaela, Rebecca, Mike, Ronny, Rut, Mildred.... Ja vi har haft flera personligheter under resans gång och varje person har fått sitt alldeles egna namn, kort sagt vi har olika dagar njutit på olika sätt, men mer om det när jag skriver lite mer utförligt om veckorna som varit.
Tillsvidare tänkte jag bekänna en sak..... jag har shoppat som en galning denna resan, förmodligen shoppat för hela året. Idag inhandlades tre par converse (ska tillåta mig själv att köpa några till eftersom att det är så grymt billigt här). I övrigt har smycken varit något som det har köpts väldigt mycket av under resan, klänningar, toppar, Victoria Secret har även detta fått utrymme i shoppingbudgeten. Räknade hur många klänningar jag har här, 15 stycken, bara här sen har jag väll minst lika många hemma. Jag är lite smågalen i söta klänningar liksom jag är storgalen i converse!
Ja då var man heeelt alena igen då. Jag släppte av Rebecca på flygplatsen för några timmar sedan och det var minst sagt sorgligt. När man har två heeelt underbara semesterveckor som vi har haft tillsammans vill man aldrig att de ska ta slut. Det är lite som att rycka loss ett plåster, det spelar ingen roll om man försöker göra det långsamt och försiktigt eller snabbt och brutalt, allt har sitt slut och så även resandet.
Efter ett sorgset avsked begav jag mig hemmåt och sov i några timmar. Därefter vaknade jag upp till en ensam verklighet. Plåstret hade dragits bort och lämnat en ilsken sveda efter sig. Tillbaka till jobb och rutin. Jag önskar att man kunde vara ledig och resa hela tiden!
Förutom allmän deppighet såhär idag så har plåstret även lämnat efter sig en jäkla massa energi. Jag känner verkligen att jag har sugigt åt mig av varje minut av den här resan och fått möjlighet att njuta av ledigheten!
Mikaela, Rebecca, Mike, Ronny, Rut, Mildred.... Ja vi har haft flera personligheter under resans gång och varje person har fått sitt alldeles egna namn, kort sagt vi har olika dagar njutit på olika sätt, men mer om det när jag skriver lite mer utförligt om veckorna som varit.
Tillsvidare tänkte jag bekänna en sak..... jag har shoppat som en galning denna resan, förmodligen shoppat för hela året. Idag inhandlades tre par converse (ska tillåta mig själv att köpa några till eftersom att det är så grymt billigt här). I övrigt har smycken varit något som det har köpts väldigt mycket av under resan, klänningar, toppar, Victoria Secret har även detta fått utrymme i shoppingbudgeten. Räknade hur många klänningar jag har här, 15 stycken, bara här sen har jag väll minst lika många hemma. Jag är lite smågalen i söta klänningar liksom jag är storgalen i converse!
Aja i brist på ork att skriva ett inlägg om resan idag bjudar jag på detta och lite bilder :)
Hoppas allt är bra där hemma!
Jag saknar er alla otroligt mycket, om ni bara visste!
Eftersom att vi har varit iväg och rest nu känns det inte som jag har pratat med varken vänner eller familj på år och dar, hoppas på att få göra det i veckan!
Eftersom att vi har varit iväg och rest nu känns det inte som jag har pratat med varken vänner eller familj på år och dar, hoppas på att få göra det i veckan!
