LIFE IS NOT THE AMOUNT OF BREATHS YOU TAKE - IT'S THE MOMENTS THAT TAKES YOUR BREATH AWAY
Heeej alla fina som är inne och kollar min blogg trots mina att uppdateringar suger!
Jag har haft några av de bästa veckorna i mitt liv, utan tvekan. Förra veckan var vi iväg på konferens i San Fransico och det var sååå jäkla häftigt. Jag vill inte skriva om jobbet så mycket men utan att säga för mycket var det otroligt intensiva och roliga dagar och kanske ännu mer intensiva och framförallt roliga nätter. En mängd otroligt fester och mottagningar som inte går att jämföra med något jag någonsin har varit på tidigare. Hela veckan var bara som ett helt nytt universum som öppnade sig och det var sååå häftigt och kul!
Jag vet inte riktigt hur jag ska börja skriva detta inlägget men ett sammanfattande ord för de senaste veckorna är LYCKA!
Jag har haft några av de bästa veckorna i mitt liv, utan tvekan. Förra veckan var vi iväg på konferens i San Fransico och det var sååå jäkla häftigt. Jag vill inte skriva om jobbet så mycket men utan att säga för mycket var det otroligt intensiva och roliga dagar och kanske ännu mer intensiva och framförallt roliga nätter. En mängd otroligt fester och mottagningar som inte går att jämföra med något jag någonsin har varit på tidigare. Hela veckan var bara som ett helt nytt universum som öppnade sig och det var sååå häftigt och kul!
Jag kommer bland annat aldrig aldrig att glömma min 22års-dag, som jag skrev på FB fick jag "parkera" jaja Daniel det heter "lägga till"... den stora lyxjakten som vi spenderade aftonen på runt omkring i San Fransisco Bay. Det var en såå rolig kväll och jag bara stortrivs med mina fantastiska kollegor!
Ett annat sant lyckoögonblick som jag var med om för ett tag sedan var när jag Åsa och Lowa var på konsert och såg All Time Low, Hey Monday och Yellowcard. De första två banden är jag sjukt trött på men att få se yellowcard live var helt otroligt för mig. Jag började lyssna på dom när jag var 15, som den mesta musik jag gillar så introducerade Anna mig för dem och jag blev helt kär. Sedan dess har jag lyssnat på dem från och till. Att 7 år senare få höra alla de låtarna som man förknippat med en stor bit av ens uppväxt var så jäkla häftigt. Ni som känenr mig vet ju om att jag är en jäkla känslomänniska som kan producera tårar såsom andra producerar skit (vidrig liknelse?) - men hursom det som jag skulle komma fram till var att jag aldrig har gråtit på en konsert förut, men jag stod liksom och böla, skratta, hoppa runt och bara öste ur energi när Yellowcard spelade - Extas!
När jag kom hem från min San Fransico resa väntade ett paket från finaste Rebecca i huset med massa Rebecca/Mikaela Stuff, vart helt överlycklig! Min fina vän vad jag saknar dig!
På fredag denna veckan kommer min bästaste bästa syster och hälsar på mig. Jag kommer ha en vecka ledigt och bara hänga runt. Eller ja inte bara hänga runt, vi ska åka några dagar till New York och även hoppa fallskärm över Washington DC. Ska bli sååå jäkla kul och jag längtar hur mycket som helst tills hon är här med mig!
Nu är det inte långt kvar på min USA-vistelse och jag försöker, som ni kanske märker, verkligen suga åt mig av allt allt allt positivt som finns att ta här. Rubriken på detta inlägget må vara klyschig men jävligt talande. Jag har levt som bara den det sista och jag älskar det!
På fredag denna veckan kommer min bästaste bästa syster och hälsar på mig. Jag kommer ha en vecka ledigt och bara hänga runt. Eller ja inte bara hänga runt, vi ska åka några dagar till New York och även hoppa fallskärm över Washington DC. Ska bli sååå jäkla kul och jag längtar hur mycket som helst tills hon är här med mig!
Nu är det inte långt kvar på min USA-vistelse och jag försöker, som ni kanske märker, verkligen suga åt mig av allt allt allt positivt som finns att ta här. Rubriken på detta inlägget må vara klyschig men jävligt talande. Jag har levt som bara den det sista och jag älskar det!
Hoppas ni mår bra där hemma -snart ses vi igen!
Massa Luuuuuuuv
Göteborg jag saknar dig!
Heej finaste vänner!
Jag har förstått att alla har det heeeelt underbart i fina Göteborg just nu. Jag är ju givetvis oerhört glad för er skull men måste allt medge att det hade kännts bättre för egen del om det fortfarande var ett grått och snötäckt Göteborg som låg på andra sidan av atlanten. Alla dessa Facebookstatusar från uteserveringar, parkhäng och annat mys gör att jag saknar er och framför Göteborg så himlans mycket mer.
Jag har ju egentligen inte haft någon vidare hemlängtan innan på det viset men i och med att Sverige nu kommer in i sin bästa fas, vår och sommar, så börjar jag faktiskt känna att det vore väldigt kul att vara hemma med alla nära och kära.
Idag fyllde världens bästa pappa år - nämligen min!! Grattis grattis grattis!!! Även detta gör ju att jag önskar att jag kunde vara hemma och fira med familjen, äta goa middagar och bara ha det allmänt bra!
Mitt upp i allt detta saknandet av familj, vänner, pojkvän och hemstad känns det ändå bra att det faktiskt inte är långt kvar tills vi ses igen (typ en och en halv månad bara ju!). Då sjutton ska jag tvinga med er alla ut på uteserveringar och andra upptåg som sommarSverige har att bistå. För visst sjutton är det så att man tvivlar över varför man bor i det kalla, gråa landet upp i norr 8 månader per år? Fram tills det att våren kommer och man inser att det är värt det, för det finns få andra som uppskattar sommaren, solen och värmen så som vi!
Amerikanerna på mitt jobb tycker att vi är knäppa som gör allt utomhus så fort solen tittar fram, men sådana är vi och fy sjutton vad härligt det är.
Något annat jag har tröstat mig med denna helgen är att det har varit sjukt fint väder här med, idag var det 28 grader och sol! Igår var det dock inte lika fint men det tröstades med men en heldags shopping, och med heldag menar jag att vi åkte hemifrån åtta på morgonen och kom tilbaka ett på natten, heeeelt galet! Mer om der någon annan gång kanske.
Tänkte avsluta med att säga att ni får ha det helt underbart där hemma och njuta av allt det fina som Göteborg har att erbjuda, allt det där som jag saknar just nu - njut för mig med! Vi ses snart :)
Förra sommaren var jag såhääääär lycklig
ÄLSKA ÄLSKA ÄLSKA!Utelåst...
Hej där hemma!!
Idag har varit en minst sagt intressant dag....
Dagen började med att jag försov mig en timma och tillslut fick tvinga mig själv upp ur sängen. Efter många timmar var en relativt produktiv dag fylld av jobb osv gången. Jag har ju (som jag tror att jag har nämt flr er) antagigt mig att vara hundvakt denna veckan. Därför skynda sig en trött Mikaela hem för att gå ut med hundjäveln hemma i huset där jag bor. Ni kanske tycker att det är lite vasst att kalla ett sådant underbart djur för hundjävel och de flesta som känner mig är väldigt medvetna om att jag älskar djur i alla dessa former. Denna hunden har förvisso sina charmiga sidor men i allmänhet är den väldigt puckad och platt så jag har lite svårt att känna den där samhörigheten som jag annars kan känna för de flesta varelser, inklusive groundhogs...
I alla fall, väl hemkommen gick jag ut med den söta lilla hunden på en lång härlig promenad längs den stora vägen här utanför i vårvärmen. Efter att jag verkligen hade hamnat i ett skönt sinnestllstånd där jag kände att livet var allmänt bra såg jag framför mig en vacker (och betydligt smartare) hund spatserade mot oss med sin matte och husse. Jag höll som jag brukar göra med hundar i allmänhet ett tajt tag på kopplet och lät min lilla dumsnut spatsera tätt intill mina fötter samtidigt som den andra hunden kom närmare och närmare. I detta sammanhang var allt mitt fokus på den andra hunden och hur detta intressanta, och lite pinsamma (- ja för visst är det pinsamt när man tvingas prata med random människor om vänder vind och hundkön), möte skulle gå till.
Helt plötsligt fördes dock min uppmärksamhet mot det tomma kopplet som jag hade i högerhanden och den lurviga vita boll som hade sprungit ut mitt i den högt trafikerade vägen. "Maddiiiiii!!!" kom ett pubertet skrik ur min käft när jag insåg vad som hade hänt - dumbommen hade slitet sig från sitt halsband och tyckte att den mest trafikerade delen av området som hon kunde se såg allra intressantast ut givetvis. I mitt huvud började jag förklara för min kollega, vars hund det är jag tar hand om, varför hunden kom tillbaka i en likkista medans jag själv hade flytt landet. Nåväl jag kanske dramatiserar det extra mycket nu men det var en helt fruktansvärd panikkänsla som spridde sig inom mig.
Jag fick iaf fatt på mig själv och mitt tomma koppel och sprang ut mitt i vägen för att stoppa alla kommande bilar, som förvånat tvärstannade framför den lilla vita varelsen. Efter många om och men och många puberteta panikskrik efter hunden som, ja, kallas MADdi så fick jag tag på den stackars varelsen som inte alls förstod varför den inte fick spatsera runt mitt på gatan. Jag brukar ju aldrig tycka att djur är puckade (även om min egen hund är döv, skelögd men helt underbar), men denna lillla hunden som jag har i min vård kan inte ha något högt IQ.
Just det ja jag skulle ju berätta om att jag och Åsa blev utelåsta och fick promenera runt barfota in till en resturang och kalla på låsmed.... aja det tar vi imorgon för jag ska upp om 5 timmar.
Godnatt!
Dagen började med att jag försov mig en timma och tillslut fick tvinga mig själv upp ur sängen. Efter många timmar var en relativt produktiv dag fylld av jobb osv gången. Jag har ju (som jag tror att jag har nämt flr er) antagigt mig att vara hundvakt denna veckan. Därför skynda sig en trött Mikaela hem för att gå ut med hundjäveln hemma i huset där jag bor. Ni kanske tycker att det är lite vasst att kalla ett sådant underbart djur för hundjävel och de flesta som känner mig är väldigt medvetna om att jag älskar djur i alla dessa former. Denna hunden har förvisso sina charmiga sidor men i allmänhet är den väldigt puckad och platt så jag har lite svårt att känna den där samhörigheten som jag annars kan känna för de flesta varelser, inklusive groundhogs...
I alla fall, väl hemkommen gick jag ut med den söta lilla hunden på en lång härlig promenad längs den stora vägen här utanför i vårvärmen. Efter att jag verkligen hade hamnat i ett skönt sinnestllstånd där jag kände att livet var allmänt bra såg jag framför mig en vacker (och betydligt smartare) hund spatserade mot oss med sin matte och husse. Jag höll som jag brukar göra med hundar i allmänhet ett tajt tag på kopplet och lät min lilla dumsnut spatsera tätt intill mina fötter samtidigt som den andra hunden kom närmare och närmare. I detta sammanhang var allt mitt fokus på den andra hunden och hur detta intressanta, och lite pinsamma (- ja för visst är det pinsamt när man tvingas prata med random människor om vänder vind och hundkön), möte skulle gå till.
Helt plötsligt fördes dock min uppmärksamhet mot det tomma kopplet som jag hade i högerhanden och den lurviga vita boll som hade sprungit ut mitt i den högt trafikerade vägen. "Maddiiiiii!!!" kom ett pubertet skrik ur min käft när jag insåg vad som hade hänt - dumbommen hade slitet sig från sitt halsband och tyckte att den mest trafikerade delen av området som hon kunde se såg allra intressantast ut givetvis. I mitt huvud började jag förklara för min kollega, vars hund det är jag tar hand om, varför hunden kom tillbaka i en likkista medans jag själv hade flytt landet. Nåväl jag kanske dramatiserar det extra mycket nu men det var en helt fruktansvärd panikkänsla som spridde sig inom mig.
Jag fick iaf fatt på mig själv och mitt tomma koppel och sprang ut mitt i vägen för att stoppa alla kommande bilar, som förvånat tvärstannade framför den lilla vita varelsen. Efter många om och men och många puberteta panikskrik efter hunden som, ja, kallas MADdi så fick jag tag på den stackars varelsen som inte alls förstod varför den inte fick spatsera runt mitt på gatan. Jag brukar ju aldrig tycka att djur är puckade (även om min egen hund är döv, skelögd men helt underbar), men denna lillla hunden som jag har i min vård kan inte ha något högt IQ.
Just det ja jag skulle ju berätta om att jag och Åsa blev utelåsta och fick promenera runt barfota in till en resturang och kalla på låsmed.... aja det tar vi imorgon för jag ska upp om 5 timmar.
Godnatt!
Ganska så söt är den lille ändå...
Inneboende?
Heej!!
Härom dagen när jag skypade med D så tittade jag ut genom fönstret och såg något av det sötaste jag sett...
Det var som en ekkorre fast mycket större och mycket mycket tjockare! Här är en bild, som jag har lånat, på en smalare variant av denna varelse. THE Groundhog!
Det var som en ekkorre fast mycket större och mycket mycket tjockare! Här är en bild, som jag har lånat, på en smalare variant av denna varelse. THE Groundhog!
Tydligen har den här filuren varit bosatt i min trädgård ett bra tag och har ett gammalt skjul som står på tomten som sitt crib! De flesta jag pratat med om groundhogs säger i princip att de är "avskyvärda skadedjur som äter upp alla växter".
Jag är dock kär i varelsen, inte så kär att jag skulle vilja klappa den eller ha den i min säng, men så kär att jag längtar tills att få beskåda tjockisen igen!
HEJDÅ
HEJDÅ
Mysigt att måla...
Visste ni att jag ibland kommer in i riktiga skissarperioder. Då jag kan sitta och skissa ansikten i timmar. Det är precis som musik, att läsa, kolla på serier, dansa och andra saker som jag kan fasta i - en viss typ av terapi för mig. Ansikten har altid intresserat mig och är en av de få sakerna som jag känner att jag kan teckna helt okej. Dock sker detta bara i perioder när jag får lite ryck eller vad man ska säga. För några veckor sedan hade jag en sådan period vilket resulterade i denna lilla teckning. Funderar på om jag ska göra slag i saken och köpa lite bra sotpennor och sånt därnt och börja öva mig lite mer på att måla. Det är väldigt gött när jag väl hamnar i skissfaserna så varför inte försöka göra det lite bättre och oftare.
