mikaelaperssons

Heej!

Jag vet inte ens hur jag skall beskriva den här känslan - bitterljuv, pirrig, lycklig, ledsen, glad jaa i princip alla känslor på en och samma gång.

Imorgon är min sista dag i USA. På fredag sitter jag på planet påväg hem. De här 10 månaderna har kännts som en hel evighet på många vis, men såhär i efterhand ja sådär som tid kan spöka med ens omdöme, så känns det som att det har gått så fruktansvärt fort. Jag kan inte förstå att min tid här är slut. Det har varit helt fantastiskt att bo här och jag är så otroligt glad över mitt beslut att flytta hit om så bara för ett tag. Det har gett mig mer än något annat och det är helt otroligt hur mycket jag har lärt känna mig själv under den här perioden. Jag vet vad jag vill nu, när det gäller allt i princip. Det som tidigare har varit tomma frågor har nu blivit meningar med utropstecken och mål att sträva efter. Den här tiden i USA har gett mig så mycket på alla vis och jag kommer alltid att tänka tillbaka på den med en otrolig lycka.

Jag har fått göra och se hur mycket som helst och såhär i efterhand så har mycket med lilla mig förändrats. Jag gör saker på annorlunda sätt och ser saker från nya synvinklar. Det har hänt fruktansvärt mycket under den här tiden, inte bara med mig utan runt omkring mig, som givetvis has ledit mig in på den väg som jag nu står på. I början av året rycktes en helt underbar vän och kollega bort från denna jorden och det har på många sätt format mig. Det har fått mig att inse hur viktig tiden vi har här är och hur lätt den kan försvinna ur våra händer. 

Jag har bestämt mig för att tatuera mig efter sommaren, jaa mamma och pappa vet att ni inte kommer att gilla det! Hursomhelst det jag ska tatuera är två små ord som symbolierar otroligt mycket för mig, två ord som jag vill titta på under min väg och se på min rynkiga gamla kropp när jag blir gammal och känna att jag verkligen har levt efter det som de små orden betyder för mig.

På lördag landar jag i Göteborg, det känns helt makalöst och spektakulärt. Att få krama mina underbar föräldrar, världens bästa pojkvän och mina vänner igen ska bli helt underbart. Många kommer och många går i ens liv, men det finns vissa som stannar kvar och alltid har en stor plats och det är dem som jag saknar allra mest nu!

Ja herregud, det är inte jätteofta jag har skrivit såhär djupt och trist(?) men kände att jag behövde skriva av mig lite. Jag är så nervös men samtidigt så glad över att åka hem, just nu vet jag inte vart jag ska göra av alla dessa känslor.... ääh det får bli ett avsnitt Friends och lite go sömn så får resten visa sig imorgon.

Ha det helt underbart där hemma, snart snart snart ses vi!!!!