mikaelaperssons

Allmänt tror jag har folk ser mig som en väldigt positiv människa. Visst kan jag som alla andra svenskar klaga över små ytliga problem men i huvudsak är jag en av dom som försöker se livet från den ljusa sidan. Det senaste har tyvärr den sidan täckts över av en grov solförmörkelse. Life sucks sometimes. Som jag sa dock så är jag i allmänhet en positiv människa så idag lyssnar jag på Pack up med Eliza Doolittle, packar ihop alla tråkiga känslor och begraver dom (för dagen iaf). Man kan älta saker fram och tillbaka, prata om det i hundra år men tillslut når man den punkten då man helt enkelt måste fokusera på något annat.

I get tired, and upset

And I’m trying to care a little less

And on Google I only get depressed

I was taught to dodge those issues, I was told:

Don’t worry, there’s no doubt

There’s always something to cry about

When you’re stuck in an angry crowd

They don’t think what they say before they open their mouth, you gotta

Pack up your troubles in your old kit bag

And bury them beneath the sea

I don’t care what the people may say

What the people may say bout me.

Pack up your troubles get your old grin back

Don’t worry about the cavalry

I don’t care what the whisperers say

'Cause they whisper too loud for me