DÖ SNÖ DÖ
Heeej alla!
Efter att ha tillbringat en månad hemma i älskade Göteborg så måste jag säga att jag är helt sinnesjukt trött på blöt, kall och äcklig snö! Det var ju minst sagt ett snörikt Göteborg under den där lilla månaden. Väl tillbaka i USA hoppades jag på att jag skulle få slippa snö och kanske till och med få lite tidiga vårkänslor - MEN ICKE!
I onsdags kväll kom det drygt 20 cm blöt jävla snö och jag kan utan att överdriva säga att hela Washington och dess närområden totalstannade, allt bara dog! Utanför huset där jag bor så brukar det i princip vara folktomt och bildött vid niotiden men i onsdags däremot var det totalt KAOS fram till midnatt. Bilar som satt fast i milslånga köer, ambulans och polis som försökte komma fram, rödljus som slutade fungera. Jag själv satt inne i huset och jobbade i min lugnan ro samtidigt som jag smuttade på gött glass rött. Helst plötsligt ringde dörrklockan. Denna vidriga dörrklocka som utgör ett vanligt "ding dong" utan som låter som skräckslagna kyrkoklockor. Jag väntade inte besök och klockan hade hunnit bli ganska mycket så jag blev minst sagt förvånad när jag hörde skräckdörrklockan. Jag smög mig ner till ytterdörren med larmbrickan i högsta högg och sa med en riktigt sån där mesig rädd röst "Hallo??" men inget svar. Självklart vågade jag inte öppna dörren eftersom att jag har inbillat mig själv att alla här går runt och hotar folk med pistol. Jag började istället sakta gå uppför trappan igen, men plötsligt ringde den där kyrkodödsklockan igen och med hjärtat i halsen gick jag ner för att titta ut genom fönstret men det fanns inga fotsteg som ledde fram till ytterdörren och jag kunde inte se någon där? Det ringde en tredje gång och jag började i princip tro på spöken. Ja nästan iallafall, jag tittade nämligen ut genom ett annat fönster och såg att en elkabel som går från huset till elledningarna i princip hade tyngts ner av ett ton snö så 1 + 1 = dörrklockan gör random konstiga ljud. Kändes väldigt skönt att även detta lilla mysterium fick sig en naturlig förklaring. Räddmesen Mikaela andades därefter ut och fortsatte njuta av att sitta inne i värmen.
Morgonen efter var det flera övergivna bilar längs vägen här utanför. Jag själv fick ställa mig i ca 3 timmar och skotta fram bilen för att kunna ta mig till jobbet. Stor suck!
På morgonen (innan jag själv hade hunnit skotta fram min bil) lånade jag förövrigt ut min skyffel till en främmande man som gick förbi och fråga om han fick låna den för att skotta fram sin bil lite längre ner på gatan. Ibland kan man inte rå för att man är en aning fördomsfull och så var fallet för mig här. Jag lånade tveksamt ut min kära skyffel till en människa som verkligen inte såg ut som en sådan som skulle lämna tillbaka den. Föresten hur ser egentligen en människa som lämnar tillbaka en skyffel ut? Jaja anyway skenet bedrar och en timme senare stod skyffeln där utanför och väntade på mig - blev väldigt glad och fick helt plötsligt ökad tro på mänskligheten.
Seriöst DÖ SNÖ DÖ, vi har haft våra möten de senaste månaderna men nu är jag sååå DONE with you!
Ge mig vår, sol och värme... För er som känner för att bli lite avis kan jag ju säga att jag om drygt två veckor kommer att få just det eftersom att jag och bästaste Rebecca ska till Las Vegas, LA och ja massa andra trevliga stället WEEEY!!!
Love / Mikaela
