mikaelaperssons

Rebecca kom till mig på torsdagen för nu exakt tre veckor sedan.  Denna dag inleddes med en middag på underbara Cheescake factory (under resans gång bidde det många middagar på denna resturangkedja).

På fredagen hade jag en väldigt intensiv arbetsdag, sådär som bara en arbetsdag innan ens semestern kan vara. Gissa om jag efter denna långa dag blev överlycklig när jag kom hem till tända ljus, färdigblandad drink och gött käk. Fantastiska Rebecca vet verkligen vad jag går igång på!

Hursomhelst efter en grym utekväll skulle vi dagen efter turista i Washington.


Det tog oss två och en halv timma att komma in till Washington (en bilfärd som ytterligare en dag efter tog 20 minuter), vilket kanske tyder på att GPSen vägrade sammarbeta men förmodligen snarare har att göra med att vi sådär dagen efter inte riktigt hade huvudet på spiken så att säga. Tillslut nådde vi vårt mål.

Det var en underbar dag med 14 grader och sol och vi promenerade runt i timmar kollade på Washington Monument (numera döpt "pinnen"), Lincoln memorial, Vietnamesiska väggen och en massa andra kulturella smartsaker. Vi undvarade även lite  av vår otroligt dyrbara tid och hälsade på Obama och frugan på en kopp te, mycket trevligt hade dom det i sitt vita hus.

Dagen efter åkte vi in till Washington igen (via den bilfärd som vi nu insåg skulle ta 20 minuter) och gick på ett museum om förintelsen..... när vi kom ut därifrån var vi båda inne i en djup depression - allt hopp om mänsligheten var som bortryckt från våra sinnen. Vi försökte oss på att besöka några andra museum men eftersom depressionen åt upp oss och vi själva dessutom började blir riktigt jävla hungriga drog vi till älskade Cheesecake factory och käkade gött käk och unnade med oss varsin smarrig bit cheesecake hem - mumma mumma! Hoppet om mänsligheten hade återfunnit sig.

Washingtondagarna med Rebecca var helt underbara men dom var långt ifrån någon uppvärmning för det som komma skulle....

VIVA LAS VEGAS

Las Vegas vad ska vi säga - the Bright light city sat our soules on fire! 

Vi bodde på MGM, ett hotell som bestod av drygt 5000 rum, en megastort casino, flertal barer och en klubb Studio 54, stort poolområde, mängder med affärer och resturange och ja just det ja en circus lokal och lejonhåla också - allt inuti ett hotell. Jag tror inte att det går att föreställa sig hur gigantiskt det här hotellet var och vi hade lätt kunnat spendera alla dagar endast på hotellet uta att bli de minsta uttråkade!

Allt med Vegas var som en saga, vi kom dit och hade ett grymt rum med varsin feet queenbed. Efter att ha anlänt till den lysande staden begav vi oss på en lååååång promenad längs The strip (huvudgatan). Vi började med att gå till New York som är ett av hotellområdena heter där. New York var uppbyggt som ett litet mini New York med frihetsgudinna, empire state building m.m. (Las Vegas innehöll även mindre versioner av Venedig och Paris). Inne i New York-delen fanns det även en rollercoaster som vi givetvis gav oss upp på och skulle åka, detta var fasen en av de läskigaste Bergochdalbanor som jag har åkt i hela mitt liv, slog allt på Liseberg! 



Det fräcka med Vegas är att allt är så otroligt maffigt och extravagant. Det finns inget som är halvdant gjort och hotellen är verkligen huvudattraktionerna när det gäller saker man måste se. Varje hotel har sitt eget Casino och tema. Visst kan det å ena sidan kännas aningen påklistrat och fejk, staden har ju ingen riktig egen identitet annat än i spelandet men å andra sidan så kanske stadens identitet är just det, den är glittrande rolig och helt enkelt så lysande botoxinjiserad att den har utvecklad en helt egen identitet som inte går att beskrivas utan måste upplevas.

Efter att vi hade gått en lång promenad, tittat på Bellagio, Ceasars Palace, Paris och några andra snajsiga grejjer begav vi oss hem till hotellrummet, utmattade och väldigt trötta. Rut och Mildred sov i tre timmar.

Jag kanske inte har berättat om Rut och Mildrer heller? Detta är de gamla kärringarna som lever inom oss, som gillar att göra kulturella saker, vila mycket och läsa böcker. Rut och Mildred kommer ibland i vassa despyter med Mike och Ronny - oftast vinner Mike och Ronny.

Efter att vi hade fått vår skönhetssömn bidde det lite upp-piffning, champagne och sedan en rundvarning för att checka in utelivet. Rebecca spelade en del och jag hejjade för det mesta på.


Vi gick även till den helgrymma baren Coyote Ugly. Eftersom att ironi ibland kan vara svår att tolka i skriftspråk var det där med helgrymma minst sagt ironiskt.

Jag vet inte om ni har sett filmen Coyote Ugly men om ni har det kan ni ju förstå vilka förväntningar vi hade på denna nattklubb, duktiga och snygga sångerskor, härlig stämning och coola danser på baren - kan la inte gå fel tänkte vi när vi glatt vandrade in. Ack ack ack så fel det kan bli. Trashiga gogo-dansare som dansade på en scen, småkåta medelålders gubbar som hejjade på och desperata äldre kvinnor som blev helt överlyckliga när dom efter att ha fått en fri shot nerhälld i halsen direkt från en trashig gogodansares flaska "fick lov" att gå upp på  scenen och skaka de lurviga. Kanske berodde det på att vi inte hade kommit riktigt i partystämning? Nej jag tror faktiskt att anledningen till det vitskräp, trashiga och pinsamma intrycket vi fick av Coyote Ugly-klubben i Las Vegas berodde just på att den var vitskräp, trashig och pinsamt! 


Efter att ha druckit en öl smet vi därför snabbt vår väg ifrån Coyote (innan vi hann bli antastade av de dräglande gubbarna). Vi gick till några andra ställen, drack några härliga drinkar dansade genom att inte skaka de lurviga utan skaka det som skakas bör och gick sedan begav vi oss uppåt tillvåra älskade queenbeds och somnade gott med stora förväntningar på kommande dagar. Dag ett i Las Vegas var avslutad, dag 2 och 3 skulle komma att bli några av de roligaste på hela resan!

Men mer om det nästa gång, sådana här långa inlägg brukar ju vara jobbiga att läsa så jag försöker dela upp det lite så att ni bara får en tredjedels bibel åt gången!

Nu ska jag och min hostiga hals och snuviga nos gå och nana!