Soooofta


Haaj baj!

 

Efter en lång vecka fylld av mycket jobb och slit så bestämde jag mig för att ha en riktig slappedag igår. Därför köptes detta med hem efter jobbet - livsnjutare check!

 

 


Älskar Ben och Jerry! Cosmopolitan är alltid underhållande och snyggingen som var på framsidan denna månaden fick mig att köpa tidningen direkt - love her!

 

Så gårdagen var väldigt slapp och hittills har även lördagen varit väldigt slapp, Nu är det dock andra bullar som gäller, ska slänga ut den där torkade granen som står där nere (har jag berättat om den??), tvätta, städa fixa i ordning mig och dra in till stan för lite utgång med mina nyfunna vänner här!

 

Vi hörs snart!

 

Puss och Kram / Mikaela



DÖ SNÖ DÖ

Heeej alla!

 

Efter att ha tillbringat en månad hemma i älskade Göteborg så måste jag säga att jag är helt sinnesjukt trött på blöt, kall och äcklig snö! Det var ju minst sagt ett snörikt Göteborg under den där lilla månaden. Väl tillbaka i USA hoppades jag på att jag skulle få slippa snö och kanske till och med få lite tidiga vårkänslor - MEN ICKE!

 

I onsdags kväll kom det drygt 20 cm blöt jävla snö och jag kan utan att överdriva säga att hela Washington och dess närområden totalstannade, allt bara dog! Utanför huset där jag bor så brukar det i princip vara folktomt och bildött vid niotiden men i onsdags däremot var det totalt KAOS fram till midnatt. Bilar som satt fast i milslånga köer, ambulans och polis som försökte komma fram, rödljus som slutade fungera. Jag själv satt inne i huset och jobbade i min lugnan ro samtidigt som jag smuttade på gött glass rött. Helst plötsligt ringde dörrklockan. Denna vidriga dörrklocka som utgör ett vanligt "ding dong" utan som låter som skräckslagna kyrkoklockor. Jag väntade inte besök och klockan hade hunnit bli ganska mycket så jag blev minst sagt förvånad när jag hörde skräckdörrklockan. Jag smög mig ner till ytterdörren med larmbrickan i högsta högg och sa med en riktigt sån där mesig rädd röst "Hallo??" men inget svar. Självklart vågade jag inte öppna dörren eftersom att jag har inbillat mig själv att alla här går runt och hotar folk med pistol. Jag började istället sakta gå uppför trappan igen, men plötsligt ringde den där kyrkodödsklockan igen och med hjärtat i halsen gick jag ner för att titta ut genom fönstret men det fanns inga fotsteg som ledde fram till ytterdörren och jag kunde inte se någon där? Det ringde en tredje gång och jag började i princip tro på spöken. Ja nästan iallafall, jag tittade nämligen ut genom ett annat fönster och såg att en elkabel som går från huset till elledningarna i princip hade tyngts ner av ett ton snö så 1 + 1 = dörrklockan gör random konstiga ljud. Kändes väldigt skönt att även detta lilla mysterium fick sig en naturlig förklaring. Räddmesen Mikaela andades därefter ut och fortsatte njuta av att sitta inne i värmen.

 

Morgonen efter var det flera övergivna bilar längs vägen här utanför. Jag själv fick ställa mig i ca 3 timmar och skotta fram bilen för att kunna ta mig till jobbet. Stor suck!

 

På morgonen (innan jag själv hade hunnit skotta fram min bil) lånade jag förövrigt ut min skyffel till en främmande man som gick förbi och fråga om han fick låna den för att skotta fram sin bil lite längre ner på gatan. Ibland kan man inte rå för att man är en aning fördomsfull och så var fallet för mig här. Jag lånade tveksamt ut min kära skyffel till en människa som verkligen inte såg ut som en sådan som skulle lämna tillbaka den. Föresten hur ser egentligen en människa som lämnar tillbaka en skyffel ut? Jaja anyway skenet bedrar och en timme senare stod skyffeln där utanför och väntade på mig - blev väldigt glad och fick helt plötsligt ökad tro på mänskligheten.

 

 

Seriöst DÖ SNÖ DÖ, vi har haft våra möten de senaste månaderna men nu är jag sååå DONE with you!

 

Ge mig vår, sol och värme... För er som känner för att bli lite avis kan jag ju säga att jag om drygt två veckor kommer att få just det eftersom att jag och bästaste Rebecca ska till Las Vegas, LA och ja massa andra trevliga stället WEEEY!!!

 

Love / Mikaela

 


The Song of the Month

Hej alla fina!

 

 

Jag tänkte dela med mig av en helt underbar låt. Åsa spelade upp denna för mig drygt en vecka innan jag åkte hem över jul och den har verkligen präglat den här månaden för mig.

 

 

 

 

Jag älskar musik i de flesta former, framförallt älskar jag sådan här musik! Hans röst i kombination med låten i sig här helt fantastiskt enligt mig.

 

Love / Mikaela


Slapp Söndag = Bra helg

Hej mina kära!

 

Jag har haft en helt fantastiskt bra helg! I fredags var vi ute och åt på en restaurang med görgött käk och sedan drog jag och en kollega och tog några öl. I lördags agerade jag shoppingassistent (otroligt nöjd över att jag höll band på mina egna shoppingbegär). Lördag kväll följde jag med en kollega på en fest med hans träningskompisar (han tränar typ mma eller något liknande). Eftersom att "gamlingarna" aka 30åringarna drog hem typ halv 12 fortsatte jag vidare och mötte upp en kompis på en bar här i Fairfax Old town. Vi hade sååå sjukt kul och kvällen tog inte slut för än 7.00 imorse! Barerna här stänger 2 så efter vi hade vart där drog massa folk hem till en kille som bor i närheten och lyssnade musik, åt pizza och jag lärde alla massa svenska ord och så vidare. Var riktigt kul att träffa lite nytt folk och jag kände mig nästan lite som en kändis när jag förklarade att jag var svensk och dom satt och frågade ut mig om sverige. International = såå 2011!

 

Det känns som jag börjar lära känna lite folk här nu vilket är sjukt kul! Dock är det lite jobbigt när man lär känna killar då det är svårt att veta deras intention om ni förstår vad jag menar. Min taktik är att säga tidigt att jag har pojkvän och seriöst förhållande, vill dom fortfarande sitta och tjöta efter det så visar det iallafall på att det inte bara är ute efter en sak.

 

Hursomhelst, denna dagen har varit riiiktigt slapp! Det mest ansträngande jag har gjort är att koka pasta, vilket säger en hel del. Jag älskar dock att kunna ha en sådan här slappedag i veckan, känner liksom att jag behöver det eftersom att det är så högt tempo under veckodagarna.

 

Jag har ju skrivit tidigare att det har varit jobbigt att komma tillbaka och att det har hänt en del tråkigheter som har förhöjt den tunga känslan i mig. Dock kan jag efter de senaste dagarna säga att allt börjar kännas bättre. Att ta vara på dagarna och göra det bästa av dem är något som har fått en helt ny mening för mig - man vet aldrig vilken som blir den sista!

 

Hoppas allt är bra med er där hemma!

 

Love / Mikaela

 

 


Ana Gina - for president!

Heeej igen!

Mina favoritbloggerska är utan tvekan Ana Gina http://anaginas.com/. En ung smart tjej som är så sjukt rolig! Hon vågar skämta om sådant man inte "ska" skämta om på ett nytt och kreativt sätt. Hon bjudar på sig själv till max och har haft glimten i ögat igenom allt jag har sett henne göra. Mer unga tjejer med Girlpower som henne - hon kan bli hur stor som helst!



Älskar dessutom hennes show som går på Svtplay.se!

 

 

 


Mycket att se fram emot!

Hej på er mina kära!

 

Kollade igeom mina kommande planer och insåg hur mycket jag har att se fram emot. Utöver nedanstående kommer jag kanske få lite ytterligare besök från Sverige men det är inget bestämt än. Mycket roliga saker som komma skall :)

 

 


Pack up your troubles


Allmänt tror jag har folk ser mig som en väldigt positiv människa. Visst kan jag som alla andra svenskar klaga över små ytliga problem men i huvudsak är jag en av dom som försöker se livet från den ljusa sidan. Det senaste har tyvärr den sidan täckts över av en grov solförmörkelse. Life sucks sometimes. Som jag sa dock så är jag i allmänhet en positiv människa så idag lyssnar jag på Pack up med Eliza Doolittle, packar ihop alla tråkiga känslor och begraver dom (för dagen iaf). Man kan älta saker fram och tillbaka, prata om det i hundra år men tillslut når man den punkten då man helt enkelt måste fokusera på något annat.

 

 



I get tired, and upset

And I’m trying to care a little less

And on Google I only get depressed

I was taught to dodge those issues, I was told:

Don’t worry, there’s no doubt

There’s always something to cry about

When you’re stuck in an angry crowd

They don’t think what they say before they open their mouth, you gotta

 

Pack up your troubles in your old kit bag

And bury them beneath the sea

I don’t care what the people may say

What the people may say bout me.

Pack up your troubles get your old grin back

Don’t worry about the cavalry

I don’t care what the whisperers say

'Cause they whisper too loud for me



 





Mikaela 14 år - Mikaela 21 år?

Visste ni att denna låten är en av mina absolut favoritlåtar?

 

 

 

 

Och att detta är mitt favoritstycke?....

 

Well life has a funny way of sneaking up on you
When you think everything's okay and everything's going right
And life has a funny way of helping you out when
You think everything's gone wrong and everything blows up
In your face

A traffic jam when you're already late
A no-smoking sign on your cigarette break
It's like ten thousand spoons when all you need is a knife
It's meeting the man of my dreams
And then meeting his beautiful wife
And isn't it ironic...don't you think
A little too ironic...and, yeah, I really do think...

 

 

Jag har ändrats otroligt mycket sedan jag var 14 år med denna låten var en favorit redan då och den blir ALDRIG DÅLIG!

 

Hopppas ni har en härlig fredagskväll i härliga Göteborg :)

 

Love / Mikkan

 


Jordgubbar i januari

Hej mina fina!

 

Något av mina absoluta favoritsaker att mumsa på är definitivt jordgubbar! Att jag numera bor i ett land där man kan få goda jordgubbar året runt har verkligen triggat igång mitt jordgubbsätande, en skål per dag i princip! Så himlans gött och jag försöker tvärt att ignorera att dom förmodligen är superbesprutade och genmanipulerade - dom smakar fantastiskt!

 

Längtar förövrigt till sommaren när man kan äta dem utomhus med utsikt över solnedgången en varm sommarkväll istället för som nu när jag sitter inomhus en mörk, kall och tragisk natt.

 

Godnatt! Puss och kram / Mikaela

 

 

 


Het middag

Nemen tjaa!

 

Nu ska jag iväg med en kollega och käka på Hooters, ska bli ytterst intressant.....

 

Tar kanske lite bilder så ni får se sen. MUMSFILIBABA / Mikaela

 


2010

 

 


Jag har blåmärken överallt

VARNING - ETT HYFSAT DEPPIGT INLÄGG

 

Hej alla mina fina!

 

Nu är det dags för årets första blogginlägg. Igår landade en väldigt trött Mikaela i Washington.

 

Jag hade en helt fantastisk sista kväll i Göteborg med världens finaste vänner. Vi hade planerat ett överaskningsfirande för allra bästa Sandra och ja i princip alla var där! Jag önskade att kvällen aldrig skulle ta slut men efter mycket dryck, dansande, ramlande (simmade i princip fram i genom is och vattenpölar till Park lane), tappa bortande (kanske inte ett ord men lyckades även tappa bort min plånbok - som jag efter en timmes letande och krypande på dansgolvet hittade igen), skrattande, gråtande så led tyvärr även denna kväll mot sitt slut. Jag drog ut på det rejält dock, vi var hemma halv 6 för att få en och en halv timmas sömn och sedan åka till flygplatsen.

 

Att säga hejdå till mina älskade vänner återigen tog faktiskt mer på mig än vad jag trodde att det skulle göra. Att återigen krama mamma, pappa och syster hejdå gjorde mig väldigt ont även om jag har lärt mig att hålla en god min. Att pussa och krama världens bästa pojkvän hejdå fick mig att känna som om någon slet sönder hela mig. Även om jag vet att jag kommer få besök av honom om mindre än två månader så känns det förjäkligt att inte få krama honom varje dag. Även om jag vet att jag kan skypa med älskade vännerna och familjen så känns det skit att inte få en uppdatering direkt när något nytt händer, att inte kunna skratta i deras sällskap.

 

Dock är det som det är och jag är här i ytterligare sex månader. Igår var jag minst sagt deppig när jag kom hem till huset (var lite lyckligare när jag kom in i mitt supermysiga rum, dock försvann lyckan när det var typ  - 1000 grader där inne). Deppigheten kommer att gå över, jag vet för jag har gått igenom detta förut. Jag kommer sakna alla så otroligt mycket och det känns skit att inte få ha er alla här hos mig. Tomheten äter upp mig lite just nu.

 

Jag ska försöka fokusera på allt kul som komma skall, om en månad kommer bästaste Rebecca hit och vi ska spendera två veckor tillsammans. Las Vegas, New York, LA är förhoppningsvis några av de städer som vi kommer att förgylla med vår närvaro. Sedan i mars kommer som sagt Daniel hit och stannar en hel månad! Blir lycklig i hela kroppen när jag tänker på det.

 

Ja det är ett jäkla pendlande i känslor på mig just nu, känner stor saknad och har fått en del mindre roliga besked den senaste tiden som gör att man inser lite hur livet kan se ut ibland. Hittills har jag verkligen fått mycket av livets goda delar och jag hoppas och önskar att det kommer fortsätta på det sättet.

 

Nu ska jag ta mig samman och packa upp alla grejjer från min tjocka resväska.

 

Puss och kram / Er Mikaela


RSS 2.0