Utelåst...

Hej där hemma!!
Idag har varit en minst sagt intressant dag....


Dagen började med att jag försov mig en timma och tillslut fick tvinga mig själv upp ur sängen. Efter många timmar var en relativt produktiv dag fylld av jobb osv gången. Jag har ju (som jag tror att jag har nämt flr er) antagigt mig att vara hundvakt denna veckan. Därför skynda sig en trött Mikaela hem för att gå ut med hundjäveln hemma i huset där jag bor. Ni kanske tycker att det är lite vasst att kalla ett sådant underbart djur för hundjävel och de flesta som känner mig är väldigt medvetna om att jag älskar djur i alla dessa former. Denna hunden har förvisso sina charmiga sidor men i allmänhet är den väldigt puckad och platt så jag har lite svårt att känna den där samhörigheten som jag annars kan känna för de flesta varelser, inklusive groundhogs...

I alla fall, väl hemkommen gick jag ut med den söta lilla hunden på en lång härlig promenad längs den stora vägen här utanför i vårvärmen. Efter att jag verkligen hade hamnat i ett skönt sinnestllstånd där jag kände att livet var allmänt bra såg jag framför mig en vacker (och betydligt smartare) hund spatserade mot oss med sin matte och husse. Jag höll som jag brukar göra med hundar i allmänhet ett tajt tag på kopplet och lät min lilla dumsnut spatsera tätt intill mina fötter samtidigt som den andra hunden kom närmare och närmare. I detta sammanhang var allt mitt fokus på den andra hunden och hur detta intressanta, och lite pinsamma (- ja för visst är det pinsamt när man tvingas prata med random människor om vänder vind och hundkön), möte skulle gå till. 

Helt plötsligt fördes dock min uppmärksamhet mot det tomma kopplet som jag hade i högerhanden och den lurviga vita boll som hade sprungit ut mitt i den högt trafikerade vägen. "Maddiiiiii!!!" kom ett pubertet skrik ur min käft när jag insåg vad som hade hänt - dumbommen hade slitet sig från sitt halsband och tyckte att den mest trafikerade delen av området som hon kunde se såg allra intressantast ut givetvis. I mitt huvud började jag förklara för min kollega, vars hund det är jag tar hand om, varför hunden kom tillbaka i en likkista medans jag själv hade flytt landet. Nåväl jag kanske dramatiserar det extra mycket nu men det var en helt fruktansvärd panikkänsla som spridde sig inom mig.

Jag fick iaf fatt på mig själv och mitt tomma koppel och sprang ut mitt i vägen för att stoppa alla kommande bilar, som förvånat tvärstannade framför den lilla vita varelsen. Efter många om och men och många puberteta panikskrik efter hunden som, ja, kallas MADdi så fick jag tag på den stackars varelsen som inte alls förstod varför den inte fick spatsera runt mitt på gatan. Jag brukar ju aldrig tycka att djur är puckade (även om min egen hund är döv, skelögd men helt underbar), men denna lillla hunden som jag har i min vård kan inte ha något högt IQ.

Just det ja  jag skulle ju berätta om att jag och Åsa blev utelåsta och fick promenera runt barfota in till en resturang och kalla på låsmed.... aja det tar vi imorgon för jag ska upp om 5 timmar.

Godnatt!

Ganska så söt är den lille ändå...

Kommentarer
Postat av: daniel

bara min flickvän det händer:):)

2011-04-15 @ 06:12:24

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0