Drygt en vecka senare...
Hej mina kära vänner!
Den där veckan som jag skrev om senast har exploderat förbi mina ögon och jag befinner mig just nu i Fairfax, Washington och tänker för mig själv - vad hände där? Hur sjutton kan en vecka gå så otroligt fort? Allt blev inte riktigt som jag hade tänkt mig den sista veckan hemma i Göteborg men under omständigheterna löste det sig väldigt bra.
Tre dagar innan jag skulle åka fick jag ett sms av killen som skulle hyra min lägenhet där han endast skrev "Kan inte ta lägenheten, har fått förstahandskontrakt". Detta var onsdag kväll och jag satt i princip med det påskrivna och godkända kontrakten i mina händer. TOTAL BREAKDOWN! Det var det sista som jag behövde i allt detta packkaos och allmänna krig som försegick i mitt liv den dagen. Mina föräldrar, syster, Daniel och Coffe hade under samma dag vart och rymt ut lägenheten för att göra det klart för killen att flytta in - såå tacksam över att dom kunde hjälpa mig med det!
Hursom, när jag samma kväll ringde upp killen och sa i ungefär "Vad kul för dig att du har fått förstahandskontrakt. Eftersom att vi har tre månaders ömsesidig uppsägningstid på kontraktet vi skrev så undrar jag hur du vill gå tillväga här. Jag antar att du vill ha mitt kontonummer så att du kan sätta in pengarna du blir skyldig mig??" så fick jag spottat tillbaka genom luren "Jag ska inte betala någonting - dra åt helvete ditt äckel". Äckel???? Mycket har jag blivit kallad i mina dagar men äckel? Och av någon som jag verkligen bara har varit snäll mot? Jag blev så himla ledsen och det var tur att min syster var där samma dag så att hon kunde ta samtalet när han senare ringde tillbaka för jag var så otroligt labil så jag hade aldrig klarat av att ta det själv. Helena hjälpte mig att styra upp det hela och jag insåg då och där varför hon valde att blir jurist. Hon är grym! Världens bästa syster och vän! Det hade varit en helt annan sak om vi inte hade skrivit kontrakt än eller om han bara hade berättat för mig en vecka innan i allfall...
Allt löste sig dock så bra som det bara kunde göra, en helt underbart par som kommer ta hand om min lägenhet när jag är borta och killen som skulle ha hyrt den bad faktiskt rejält om ursäkt i fredags när jag pratade med honom.
Fredagen och lördagen blev det packyra, varav nedanstående bilder. Jag brukar oftast kunna vara ute i hyfsat god tid med att packa men denna gången var det för många bollar som sparkades mot mig och jag var tvungen att fokusera på en i taget varav packandet fick ske lite in i det sista.
Kanske skriver mer sen med uppdatering om hur det var att säga hejda till alla, hur själva resan gick och hur jag känner nu...
Vi hörs snart!
Puss och Kram / Mikaela i Washington
