mikaelaperssons

Godafton!

Tänkte bara informera om att det är världens stinkbug invasion här. Dom är överallt!!!

I morse när jag vaknade var det en i min säng - så himla vidrigt! Där vi har kontoret så är det fullt av bugs över hela dörrarna. Om man dödar dem så ska de tydligen lukta skit så inte vågat mig på att döda någon. Obehagliga djur...

Adjö / Stinkbug-hataren Mikaela

Hej på er!

Ni som känner mig vet att jag är väldigt bra på bland annat en sak, detta är att sova. Jag har sovit som en bebis sen jag kom hit, 8-10 timmat varje kväll och ännu mer i helgen. Jag förstår inte hur jag kan vara så slut. Här kommer lite små bilder från platsen där jag spenderar nästan 50% av dygnet - rummet där jag sover. Ni får några små smakprov nu. Jag hoppas på att mysa till det lite med kuddar, filtar, tavlor, mer ljus, bilder på nära och kära osv. Kanske blir lite sådan shopping till helgen - We'll see . . .

Jaa jag saknar alla hemma jättemycket redan efter en vecka och det är väll med mycket blandade känslor som jag befinner mig där jag gör just nu. Jag känner fortfarande att det är helt fantastiskt att vara här men den här första perioden är svår, deifinitivt – som jag räknat med.

Ne nu ska jag snart kolla Desperate Housewives och gotta ner mig i soffan igen.

Vi hörs snart – Natti / Mikaela

IDAG KÖPTE JAG EN BIL!!! Såå himla nice! Man klarar ju sig inte utan en i detta landet...

Vad tycker ni?

Puss och kram från proffsdrivern  a.k.a. Mikaela

Jag vet inte vilka människor som i ett land som Sverige röstar på ett parti som Sverigedemokraterna. Vilka är människorna som inte har lärt sig någonting av vår historia och inte har insett att en så pass främlingsfientlig politik inte kommer att leda till något säkrare land utan till en osäkrare värld. Vilka är människorna som insett att invandrarna är de som hjälpt att bygga det land vi har idag? Vilka är människorna som stödjer en politik där man förklarar våldtäkter med imigration?

Var inne och läste denna artikel: http://blogg.aftonbladet.se/janhelin/2010/09/darfor-gillar-vi-olika och tycker det är grymt att Aftonbladet tar en ståndpunkt. Vi gillar olika! Alla är olika och kan därmed lära och växa av varandra.

Just nu känner jag mig lika vilsen som en känguru på hal is. Jag har inte koll på något och jag hatar det! Jag är så himla van vid att (även om det inte alltid verkar så) ha koll på det mesta och ha en ganska organiserad värld omkring mig. Runt omkring hemma och på kontoret i Göteborg är jag den som folk frågar vart det eller det ligger. Just nu är allt kaos. Jag hoppar och hoppar men halkar bara runt. Jag försöker hitta något familjärt men allt är bara så otroligt annorlunda.

Det är en utmaning i sig för mig att inte alltid ha koll.  Vart man ska ta sig och hur?  Vi var och satte upp ett bankkonto för mig här idag. Min chef följde med och jag hade aldrig klarat mig utan honom. Kan helt ärligt säga att jag inte fattade ens en fjärdedel av allt dom pratade om. Jag gick ut därifrån som ett stort frågetecken med ett checkhäfte i min händer. Ett checkhäfte??? Vad sjutton är det och hur använder man det?

Efter jobbet åkte jag med mina härliga kollegor till ett shoppingcenter där jag unnade mig en manikyr (den andra jag haft i helt mitt liv tror jag) och sedan gick vi och käkade. På resturangen såg jag den största tacotallriken i hela mitt liv delad av två personer, jag hade kunnat dela en sådan med 10 personer. Portionerna där var helt enorma och fetmaproblemet som USA har fick en tydlig förklaring genom all tacosås och ost.

Vi var även och handlade i förmodligen den största matbutiken jag någonsin sett. Matbutik är ju en klar underdrift då dom verkligen hade ALLT där! Finns verkligen inget motsvarande hemma eller någon annanstans där jag har varit.

Kort sagt jag känner mig verkligen som en känguru på hal is som fibrilt letar efter fotfästet, men oroa er inte jag kommer hitta det snart nog!

Hej mina kära vänner!

Den där veckan som jag skrev om senast har exploderat förbi mina ögon och jag befinner mig just nu i Fairfax, Washington och tänker för mig själv - vad hände där? Hur sjutton kan en vecka gå så otroligt fort? Allt blev inte riktigt som jag hade tänkt mig den sista veckan hemma i Göteborg men under omständigheterna löste det sig väldigt bra.

Tre dagar innan jag skulle åka fick jag ett sms av killen som skulle hyra min lägenhet där han endast skrev "Kan inte ta lägenheten, har fått förstahandskontrakt". Detta var onsdag kväll och jag satt i princip med det påskrivna och godkända kontrakten i mina händer. TOTAL BREAKDOWN! Det var det sista som jag behövde i allt detta packkaos och allmänna krig som försegick i mitt liv den dagen. Mina föräldrar, syster, Daniel och Coffe hade under samma dag vart och rymt ut lägenheten för att göra det klart för killen att flytta in - såå tacksam över att dom kunde hjälpa mig med det! 

Hursom, när jag samma kväll ringde upp killen och sa i ungefär "Vad kul för dig att du har fått förstahandskontrakt. Eftersom att vi har tre månaders ömsesidig uppsägningstid på kontraktet vi skrev så undrar jag hur du vill gå tillväga här. Jag antar att du vill ha mitt kontonummer så att du kan sätta in pengarna du blir skyldig mig??" så fick jag spottat tillbaka genom luren "Jag ska inte betala någonting - dra åt helvete ditt äckel". Äckel???? Mycket har jag blivit kallad i mina dagar men äckel? Och av någon som jag verkligen bara har varit snäll mot? Jag blev så himla ledsen och det var tur att min syster var där samma dag så att hon kunde ta samtalet när han senare ringde tillbaka för jag var så otroligt labil så jag hade aldrig klarat av att ta det själv. Helena hjälpte mig att styra upp det hela och jag insåg då och där varför hon valde att blir jurist. Hon är grym! Världens bästa syster och vän! Det hade varit en helt annan sak om vi inte hade skrivit kontrakt än eller om han bara hade berättat för mig en vecka innan i allfall...

Allt löste sig dock så bra som det bara kunde göra, en helt underbart par som kommer ta hand om min lägenhet när jag är borta och killen som skulle ha hyrt den bad faktiskt rejält om ursäkt i fredags när jag pratade med honom.

Fredagen och lördagen blev det packyra, varav nedanstående bilder. Jag brukar oftast kunna vara ute i hyfsat god tid med att packa men denna gången var det för många bollar som sparkades mot mig och jag var tvungen att fokusera på en i taget varav packandet fick ske lite in i det sista.

Kanske skriver mer sen med uppdatering om hur det var att säga hejda till alla, hur själva resan gick och hur jag känner nu...

Vi hörs snart!

Puss och Kram / Mikaela i Washington

Heeeej igen!

Nu kanske ni tror att jag bara undviker att packa, men neejdå så är det verkligen inte - eller? HAHA

Lyssnar på Body Talk pt.2 och bara älskar låtarna så jäkla hårt! Robyn är inte liiiiite grym asså, silken jäkla tjej! En av låtarna som går hetast nu är denna - Robyn – U Should Know Better (feat. Snoop Dogg)

\|/

/|\

Aah så himla grym låt, text, skiva och denna bilden är ju så snygg så man börjar fundera över sin sexuella läggning!

Såå hejdå igen då - Puss och kram från er dam

Hej på er!

Jag trodde nog aldrig att jag skulle skaffa en blogg, men här sitter jag nu och har pysslat med denna sida så att den ska bli precis så som jag vill ha den. Den stora anledningen till att jag fick tummen ur och bestämde mig för att skaffa MikaelaPerssons.blogg är att jag inom kort kommer att befinna mig i Washington, långt bort från alla människor som jag annars pratar med dagligen och som förgyller min tillvaro. Jag vill att de ska kunna gå in här och läsa om mina dagar där borta, om mina tankar och om den tillvaro som kommer att bli min verklighet under 9 månader.

Om en vecka är jag i Washington vilket känns helt jäkla overkligt just nu. Jag kan verkligen inte fatta att den här sommaren har gått så fort och att jag nu är inne på nedräkningen av de sista dagarna innan min resa. Just nu sitter jag i min lägenhet, omgiven av tomma flyttlådor som jag ännu inte har förmått mig själv att börja packa ner mina prylar i. Det känns så himla tragiskt att lämna min älskade lägenhet vid Redbergsplatsen som är helt perfekt för mig. Det som dock är otroligt skönt är att jag har ett förstahandskontrakt och vet att lägenheten kommer stå kvar när jag är tillbaka.

Jo tack det känns himla tragiskt att lämna lägenheten men att lämna mina älskade vänner, underbara familj och min fantastiska pojkvän känns rent ut sagt förjävligt. Dock vet jag att jag har ett typ av oskrivet förstahandskontrakt även med dem och att de kommer finnas kvar här när jag är hemma igen. Så är det när man har så fina människor omkring sig och förhoppningsvis kommer de ju och hälsar på. Precis som jag gör när jag kommer hem över jul och nyår för att träffa dem.

Visst finns det mycket som känns jobbigt i och med att jag ska åka men jag är väldigt taggad på att komma bort, få lite miljöombyte och utrymme att utvecklas som person. Att få möjlighet att åka och jobba i USA känns jättehäftigt och spännande. Jag tror att jag kommer lära mig väldigt mycket på det och framförallt så hoppas jag att jag när jag kommer hem vet lite mer vad jag vill göra i framtiden.

Så nu var första inlägget skrivet och jag ska försöka lyfta rumpan från soffan och blicken från datorn och slänga ner lite skit i lådorna! Har förövrigt försökt ta mitt ansvar och sätta mig in i politken nu inför valet så debatter och intervjuer har gått varmt på tvn. Det är ju första gången jag får rösta och jag tror att jag har bestämt mig.

Ha det gött så länge!

Puss, kram och godnatt från mig